Hockey-VM är slut för denna gång och jag passar därför på att dela med mig av lite reflektioner från turneringen – egentligen bare en reflektion som fastnat lite extra. Dessutom delar jag med mig av ett tips till Johan Garpenlöv.

En sak som jag funderat lite över är hur snabbt opinionen kan svänga i hockeyvärlden. En bit in i VM-turneringen anslöt vår 21:a NHL-spelare och jag vet att jag reagerade redan då på att Tre Kronors förmodade framgångar vilade på antal NHL-matcher truppen hade i ryggsäcken. För det var ju så folk menade, det här laget skulle inte kunna misslyckas med tanke på alla NHL-spelare.

Vi vet alla hur det gick. Det blev respass mot Finland i kvartsfinalen och då svängde helt plötsligt opinionen. Nu var det helt enkelt f-ö-r många NHL-spelare kunde man se att vissa menade.

Nu ska jag vara noga och säga att jag inte har dubbelkollat om det var samma människor som hyllade mängden NHL-spelare, som sedan svängde och dissade den samma med facit i hand. Som jag skriver så är det mer opinionen jag menar här. Så som jag uppfattade mitt egna flöde på Twitter efter ändlöst scrollande.

Hela vägen fram till kvartsfinal så ”kunde inte det här laget misslyckas med alla NHL-stjärnor”. Efter så var det mer: ”Kolla på Finland, så bygger man ett lag.”

Bla, bla, bla.

Hela tiden folks angelägenhet om att hitta förklaringar på allt. Det verkade som att opinionen bestämde att det denna gång var för många NHL-spelare. Det på förhand nederlagstippade Finland blev helt plötsligt en föregångare med sin mer inhemska trupp. Att den berodde på en massa ”nej tack”från tillfrågade NHL-spelare verkade inte så många ta någon hänsyn till. Vi ska återkomma till Finland lite senare.

Jag bestämde mig i alla fall för att räkna på hur NHL-deltagandet sett ut de två föregående åren. Då när vi vann dubbla VM-guld med Richard Grönborg vid rodret.

2017: 19 stycken (Guld)
2018: 19 stycken (Guld)
2019: 21 stycken (Kvartsfinal)

De två extra spelarna från andra sidan Atlanten verkar ha varit de som stjälpte det här lasset med andra ord.

Eller kan det vara så att det egentligen inte finns något ”rätt eller fel” när det kommer till hur många NHL-spelare man kan ha i en VM-trupp? Kan det möjligtvis vara så att just den biten inte spelar så stor roll. Kan det ha varit andra faktorer som spökade?

Jag tror att det enklaste svaret på frågan är det som ingen egentligen vill ha: Ibland funkar det helt enkelt bara inte. Det behöver inte vara någons fel. Det behöver egentligen inte bero på så mycket annat än att saker och ting helt enkelt inte kuggade i.

Jag sa att vi skulle återkomma till Finland. De har, med all rätt, hyllats för sitt skrällbetonade VM-guld. Några vill till och med jämföra med USA:s bragd i Lake Placid 1980. Det är väl måhända en smula överdrivet känner jag. Även fast jag knappt var född på den tiden, så har jag läst och sett så pass mycket om det så jag förstår att skillnaderna mellan USA och CCCP på den tiden var mil mycket större än vad den är nu. Då var det collegegrabbar mot proffs. 2019 var det proffs mot proffs. För det är väl ingen som på allvar tror att de finländska spelarna har civila yrken utöver hockeyn på hemmaplan? Miika Mjölkbud och Sami Stins?

Den där biten är faktiskt lite intressant och kanske kan lära en del av er vad den största skillnaden mellan SHL/Hcokeyallsvenskan och Hockeyettan är. I de två högre ligorna kan spelarna ägna sig åt hockey på heltid, det kan de inte i ettan.

För några år sedan så ringde jag upp en spelare i ettan som helt plötsligt hade börjat vräka in poäng i parti och minut och frågade hur det kunde komma sig. Svaret jag fick var att han fått gå ner i arbetstid hos sin arbetsgivare och den extra tiden han kunde lägga på träning och vila gav resultat omgående.

Slutligen: Nu när vi vet vad framgångsreceptet för en lyckad VM-turnering är, spelare från Liiga, så förväntar jag mig att den nye förbundskaptenen Johan Garpenlöv kommer bygga nästa års VM-trupp med spelare från den ligan. Vi har ju sett en massutvandring till andra sidan Östersjön i vår, så urvalet finns garanterat.