Idag kom det sorgliga beskedet att IK Pantern lämnat in en konkursansökan och nu är det väl mycket som talar för att föreningen går i graven. En förening som har förlöjligats och hånats å det grövsta sedan de tog klivet upp i allsvenskan 2015. Vad få verkar tänka på är den glöd och framtidstro de gett till andra klubbar – och att de faktiskt sitter på en rik historia.

I november 2017 briserade bomben: IK Panterns sportchef Joakim Tillgren fick sparken och jag skrev då denna krönika där jag ställde frågan om det var början till slutet vi såg för klubben. Det kändes inte helt klockrent att göra sig av med en trotjänare som mot alla odds plockat upp kvartersklubben i näst högsta serien. Som lök på laxen byggde han också ett gäng som nosade på toppositionerna i ligan.

Sedan dess har vi fått se fansen göra uppror. Spelartruppen avsatte tränaren Håkan Åhlund. Miljardären Hugo Stenbeck och tränaren Joby Messier har både kommit och gått i klubben och den senare hann till och med att hamna i bråk med volontärer.

Bland annat. Det har helt enkelt varit sjukt rörigt i klubben.

Det senaste var att klubben tvingades kliva av Hockeyallsvenskan då de inte fick ihop pengar till elitlicensen och nu verkar alltså sagan vara över för alltid i och med dagens besked om en konkursansökan.

Synd tycker jag. Mycket synd. Jag som ofta är ute på fältet och besöker mindre klubbar brukar ofta höra dem lyfta fram IK Pantern som exempel när de vill framhålla sin egen verksamhet. Det brukar heta ”Kan Pantern så kan vi” och det går faktiskt inte säga något annat. I dagens professionella idrottsvärld så finns det väldigt lite utrymme för sagor. Men kvartersklubben har trotsat gängse ”lagar” och visat sig vara en humla som faktiskt kunde flyga riktigt högt.

Därför tycker jag att det har varit lite märkligt med allt hån de fått ta emot. Pantern har ju faktiskt lyckats med den svenska idrottsdrömmen: Att med små medel och utan publik kunna ta sig hela vägen till näst högstaserien. Det är inte utan att jag ibland brukar fundera över hur det hade varit om de inte kickat Tillgren. Hade de utmanat om SHL nu då?

Många har ju genom åren hävdat att IK Pantern inte har någon historia, trots att de faktiskt är Malmös äldsta ishockeyförening. De bildades 1959. Well, såna saker är ju lätta att slänga ur sig när man inte vet. Nedan får ni en liten recap. Vill ni gräva djupare så rekommenderar jag denna länk.

SVEN MELANDER RAGGADE SPONSORER

1991 tog Pantern klivet upp från trean till tvåan och, förutom att engagera skådespelaren och nöjesprofilen Sven Melander till att ragga sponsorer, anställde man också Sune Bergman som klubbens första heltidsanställde tränare någonsin. Tränaren hämtades förövrigt från den misslyckade satsningen med ihopsslagningen av Sundsvall/Timrå och kom senare att få en bra tränarkarriär med SM-guldet 1995 i HV71 som höjdpunkt.

Pantern gick rakt igenom tvåan och 1992 var det dags för debuten i dåvarande division ett som på den tiden var Sveriges andraliga. Bergman var fortsatt tränare och från grannen och nyblivna mästarlaget Malmö IF hämtade man Matti Pauna som 1987 tog SM-guld med Björklöven och några veckor senare VM-guld med Tre Kronor i Wien. Övergången väckte dock lite känslor hos MIF och slutligen blev det ett låneavtal av det hela som resulterade i att Pauna hämtades tillbaka relativt snabbt efter sex poäng på fyra matcher i inledningen av division ett södra.

NÅDDE PLAYOFF TVÅ SOM NYKOMLING

På den tiden gick de två främsta lagen från varje division ett-serie till allsvenskan efter jul, där också de två sista lagen i elitserien efter 22 omgångar fick kliva ner. IK Pantern var fem poäng från att som nykomling ta sig till allsvenskan. Men fortsättningsserien vann laget i överlägsen still, hela nio poäng före tvåan Mörrum. I playoff ett väntade klassiska Södertälje SK med bland andra Stefan Nyman, Mats Kilström, Conny Jansson och Oto Hascak i laget. Pantern skrällde rejält och slog ut den anrika klubben med 2-0 i matcher.

I playoff två blev sen Troja för svåra, även om det krävdes ”sudden” i match ett och match två blev ett riktigt målkalas där Pantern såg till att ha någorlunda kontakt hela tiden. Troja var i kvalserien sedan en enda poäng ifrån avancemang till högsta serien. Så det var ett starkt gäng som pressades av Pantern, som den säsongen anfördes av spelare som Lars-Åke Nilsson, Carl-Erik Larsson, Anders Svensson och Matti Paunas bror, Mikael Pauna.

UPPREPNING SÄSONGEN EFTER

Säsongen efter blev nästan en upprepning av föregående. Pantern kom trea i division ett södra innan jul och vann fortsättningsserien komfortabelt efter. Nytt playoff väntade och i första omgången slog man ut Team Gävle med 2-1 i matcher innan man återigen ställdes mot Troja och åkte dit i skiljematch.

Inför säsongen hade man värvat den, för nivån, pålitlige poänggöraren Magnus Wallin, och han levererade direkt genom att vinna den interna poängligan.

Säsongen 1994/1995 hade Sune Bergman lämnat och in klev istället gamle backen och Stanley Cup-vinnaren Mats Hallin. Hallin var med i det Malmölag som vann SM-guld 1992 och hade under de två efterföljande säsongerna varit assisterande bakom Timo Lahtinen. Men nu var han redo att prova sina vingar som huvudtränare och säsongen skulle tillslut visa sig bli lyckosam.

Till skillnad mot de föregående åren kom man fyra innan jul och tvåa efter. I playoff ett skickade man återigen ut Södertälje SK, denna gång med 2-1 i matcher, i nästa omgång slog man ut Mora med samma siffror och helt plötsligt var man en runda från kvalserien. I det sista steget väntade Boden, som skulle visa sig bli för svåra och vinna i två raka matcher. Boden var sen två poäng ifrån avancemang när de placerade sig tvåa bakom Rögle i kvalserien 1995.

Hallin lyckades alltså väldigt bra sin första säsong som huvudtränare. Lars-Åke Nilsson och Fredrik Johansson fortsatte att leverera framåt och på backsidan hade man hämtat in Daniel Jardemyr från Uppsala. Den tidigare AIK:aren draftades faktiskt av Winnipeg 1990 och säsongen i Pantern levererade han finfina 38 poäng.

MATS HALLIN LÄMNADE

Till säsongen efter lämnade Mats Hallin för att ta över Södertälje och istället tog oprövade Helge Lauritzen över. En rad av tongivande spelare försvann och kvalfesterna uppåt förbyttes till degradering för Malmöklubben som sedan dess fram till för ett par år sedan förde en relativt anonym tillvaro i landets tredje division innan de återigen, främst tack vare tränaren Stephan ”Lillis” Lundh, kunde ta sig upp ett snäpp i seriepyramiden.

Så att påstå att IK Pantern skulle sakna historia är helt fel och jag rekommenderar er verkligen att klicka på länken ovan där ni kan ta del av föreningens förflutna som finns föredömligt sammanställd på deras hemsida.

@hockeystaden
”