• Publicerat 28 december, 2018
  • Skrivet av Joakim Englund
  • 0 Kommentarer
Himmelstalundshallen i Norrköping.Foto: Josefine Loftenius/Bildbyrån

Jag ärade Himmelstalundshallen ett besök och bevittnade Vita Hästen – MoDo igår. Få förvaltade målchanser till trots var matchen en mycket underhållande batalj som slutade 0-1.

Reflektioner från matchen:

I MoDo-lägret så fortsätter man att jaga ut sina motståndare ur burskydd när man själv spelar boxplay. Jag kan förstå att man i spel lika många på banan jagar fram motståndare för att tvinga dem göra något de inte vill. Gör man det däremot i ett 4-5-boxplay innebär det att motståndarna, även om det kan vara osynkat, får en tämligen enkel ingång i anfallszonen med det numerära övertaget 5-3. Är man dessutom skickliga kan man till och med gå på ett snabbt avslut i ett flygande anfall. Jag har sett MoDo släppt in två mål på det sättet denna säsong och även om man inte blev straffade igår kommer fortsättningsvis att bli det när man möter skickligare motståndare.

Med tre minuter kvar av den första perioden hade MoDo ett kontrollerat uppspel där samtliga fem spelare startade bakom den egna förlängda mållinjen. På en given signal när puckhållaren klappade klubban i isen startade man det omvända ”flying V” från filmen Mighty Ducks.

HÖGA PRESSEN KAN STRAFFA SIG

Förstauppställning i powerplay visade stundtals prov på sina kvalitéer. Firma Johnson/Karlkvist hittade varandra i fina genomspel framförallt första halvan av matchen. Även om det inte blev något mål i spelformen igår så såg jag goda tendenser. Ett fungerande powerplay är en nyckel till att vinna tuffa matcher och jag tror att herrarna Johnsson och Karlkvist är killarna man ska förlita sig på för att få MoDos usla pp-statistik att lyfta.

MoDo gillar att pressa högt och gå hårt med många spelare i sin iver att vinna pucken. När man lyckas är det naturligtvis bra att pucken vinns högt upp i banan och kan därigenom börja spela anfallshockey i ett tidigt skede. När motståndarna lyckas spela sig ur pressen är man oerhört sårbara. Man har ofta tappat tre spelare i pressen och motståndarna får ”flyga” genom mittzonen med backcheckande spelare är för långt ifrån för att backarna ska kunna hålla höjd och spela på linjerna. Skickligare lag än gårdagens motståndare kommer att syna MoDos höga press oftare.

Har man tillräckligt skridskostarkt lag för att spela den typen av hockey? I matcherna jag sett MoDo, spelar man på samma sätt mot alla motståndare. Alltså oavsett om man är det spelförande laget eller inte. Jag är inte övertygad om att det är vägvinnande i längden.

VARFÖR SPARAS INTE STJÄRNORNA?

För Vita Hästens del så gjorde man i mitt tycke en helt okej match där man inte alls kunde se att 15 poäng skiljer till närmsta lag i tabellen. Annars började matchen på ett typiskt sätt för ett lag med motvind, Amil Krupic snubblade nämligen på blålinjen vilket resulterade i ett friläge redan efter cirka tio sekunder. Man klarade sig undan baklängesmål den gången med nöd och näppe efter videogranskning.

Man höll uppe spelet väl och fick även skapliga spelvändningar när man lyckades spela sig ur MoDos höga press. När väl chanserna skulle förvaltas sken dock det bristande självförtroendet igenom. Jag räknade till inte mindre än tre chanser där målet var mer eller mindre öppet men pucken ville inte in.

Lagets två största stjärnor Marcus Eriksson och Jesper Samuelsson har burit lagets offensiv på sina axlar under många år nu. Denna säsong envisas man dock med att spela dessa i boxplay. Jag behöver bara ögna igenom hästarnas laguppställning för att hitta 15 spelare som skulle göra ett lika bra jobb i boxplay. Nä, jag hade sparat istiden så spjutspetsarna är fräscha i offensiva situationer istället. Dessutom handlar boxplay mycket om att ligga i pucklinjen och att ”käka puck”, med andra ord handlar det om att få stenhårda slagskott på kroppen. Mitt öga säger mig att varken Eriksson eller Samuelsson är särskilt villiga att ta ett skott för laget. Det må vara två av seriens skickligaste hockeyspelare men nyttja killarna till det de är bra på istället för att slösa deras krafter på defensiva uppgifter. Nu höll man förvisso tätt i boxen igår men det kostade i form av offensiv kraft.

DEGERSTEDT GÅR UNDER RADARN

Förutom matchens målvakter Viktor Kokman och Linus Lundin var respektive lags bästa spelare Arvid Degerstedt och Patrik Karlkvist. Att Karlkvist är en duktig hockeyspelare vet alla som följer ligan redan om, däremot gör Degerstedt sin debutsäsong och går lite under radarn. Han tar för sig rejält i spelet både med och utan puck. Han är stor i det fysiska spelet och vinner därigenom en hel del puckar vilket är en ingrediens Vita Hästen varit för dåliga på i år. Det ska bli intressant att se hur många säsonger som krävs innan Arvid tillhör det absoluta toppskiktet av spelare i ligan. Jag gissar att det dröjer två säsonger innan vi börjar nämna killen i samma mening som spets.

Under gårdagens match skickade Vita Hästen ut ett pressmeddelande att ordförande Yvonne Anglesjö avgår med omedelbar verkan efter att ha fått utstå både inbrott och hot. Detta är riktigt tråkigt och jag fördömer allt som förknippas med brott och hoppas innerligt att polisen får tag på dessa ynkryggar. Meningsskiljaktigheter är en sak, hot en helt annan.

Jag vill även passa på att skicka mina tankar till Tobias Forsberg som ligger på Sahlgrenska sjukhuset efter hans otäcka smäll i matchen mot Almtuna. Jag håller tummarna för att allt kommer gå bra.