• Publicerat 13 februari, 2019
  • Skrivet av Joakim Englund
  • 0 Kommentarer
Mattias Ritola och Henrik RommelFoto: Bildbyrån

På Twitter har jag vädrat en del hur mycket jag har avskyr det otroligt låga och fega tilltaget crosschecking i ansiktet/huvudet. I samband med två aktuella fall i allsvenskan tänkte jag att det vore på sin plats att vädra mina tankar om ämnet i bloggen.

De två aktuella fallen är Leksands Mattias Ritola och nu senast Henrik Rommel i Vita Hästen. Båda spelarna fick initialt fem matchers avstängning och böter som följd. 

Till skillnad från en kroppstackling, med ärliga intentioner att sätta motståndaren ur spel/vinna pucken, fyller en crosschecking i ansiktet endast ett enda syfte; nämligen att skada sin motståndare. Möjligheten att kunna förutse en sådan händelse och därmed kunna försvara sig är minimal. Visst, en tackling med ärliga intentioner kan också träffa illa men där har åtminstone spelaren som ämnar ta emot tacklingen möjlighet att på olika sätt försvara sig. En crosschecking som kommer flygande från en halvmeters avstånd är däremot omöjlig att försvara sig emot.

HAR SEKUNDÄR BETYDELSE

Jag hamnade i en diskussion på just Twitter med ett par leksandssupportrar för några veckor sedan i ämnet. Jag hävdade då, precis som nu, att en crosschecking mot huvudet är bland det vidrigaste man kan göra. Jag möttes, föga oväntat, av att supportrarna gick in i försvarsställning för ”sin” då comebackande storstjärna.
– Har du andra bilder som bevisar att det faktiskt var klubban som träffade i huvudet och inte handskarna? Om det där blir avstängning kommer det hagla avstängningar i framtiden då kurr med handskar i ansiktet sker varje match. Det såg ju inte ens ut att göra ont. Osv.

Precis som jag hävdade då får man se till intentionerna med handlingen. I fallet Ritola så har det sekundär betydelse hur mycket smärta som åsamkades eller om det faktiskt var så att det var handsken som träffade Blomkvist. Man kommer inte in som trea i ett kurr och slänger upp en crosschecking-liknande rörelse mot en oförberedd motståndares ansikte. Hur hårt den träffar är av sekundär betydelse då intentionerna är tydliga.

DEN ÄR HELT ODISKUTABEL

Filmsekvensen på Rommels crosschecking är dock tydligare och helt odiskutabel huruvida smällen tog hårt eller inte. Det var en solklar crosschecking rakt i ansiktet som föranleddes av frustration från Rommels sida då han fick en lätt tackling när han ansåg sig själv inte vara tacklingsbar.

I ärenden till Disciplinnämnden ges spelaren chans att yttra sig varpå Rommel lägger sig platt på rygg och erkänner att han gjort fel och ska dra lärdom av straffet. Bra där. Det som däremot är en av hockeyns problem är det här med att hockeyspelare hela tiden måsta få ”sista ordet”, dvs man måste på något sätt ge igen. I fallet med Rommel så skedde det instinktivt och träffade olyckligt. I fallet med Ritola handlar det (enligt Ritolas yttrande) om en crosschecking från Blomkvist på en av Ritolas lagkamrater. Därav antar jag att Ritola kände sig nödgad att ge igen med samma mynt och slängde därför upp sin klubba mot Blomkvists ansikte.

Leksand överklagade domen till riksidrottsnämnden och Ritola får alltså spela i väntan på besked därifrån. Sanny Lindström skrev om ämnet som ni kan läsa här. Om överklagan går igenom och straffet mildras, vad kommer det att innebära för framtida domar?