Det är deadline day i NHL idag. Klockan 21:00 i kväll försvinner möjligheterna att treeda spelare i ligan. Det är en stor ’happening’ i Nordamerika, med enorma TV-produktioner och maratonsändningar. De senaste åren har dagen också blivit allt större i Sverige, vilket är härligt. Så, visst vore det häftigt om vi kunde trejda spelare även i SHL? Det skulle ju höja intresset för hela ligan!

Eller?

Det verkar i alla fall vara det som är ’ja-sägarnas’ huvudargument. Till och med sportcheferna som hockeysverige intervjuade i sin enkät använder det som ett perspektiv. Det är en ’pulshöjare’ och det ’händer saker kring hockeyn’. Men exakt vad skulle egentligen skilja från nu? På vilket sätt vore det roligare om Jeff Tambellini gick till Linköping och Niclas Bergfors gick till Djurgården, i stället för att Tambellini gick till Växjö så som läget blev nu. På vilket sätt skulle det höja intresset för ligan? Och vad är det som hindrar sportcheferna från att göra det nu? Ingenting. Om alla parter gå med på det så kan de ju trejda spelare precis så mycket de själva vill, redan nu.

Sen har vi den lilla detaljen att lönenivåerna är heeeelt annorlunda i SHL än vad de är i NHL. Det skulle inte vara rimligt att tvinga en spelare, som kanske har partner och barn och som skrivit på ett tvåårskontrakt med ex. Växjö , att flytta mitt i säsong. Till Leksand. Som dessutom råkar åka ur SHL ett par månader senare. Det är förstås ett ’worst case scenario’ men samtidigt högst möjligt. Se på en sån som Brooks Laich som fick flytta från NHL:s överlägset bästa lag, Washingon, till ett av de sämre, Toronto, förra säsongen. Hur kul hade det varit om det skett för exempelvis Adam Brodecki eller Oliver Bohm.

Argumentet som ’ja-sägarna’ då använder sig av är att det bara är spelarna över en viss lönenivå som ska innefattas! Alla ska alltså inte kunna trejdas, utan bara de dyra flopparna! Det är ju perfekt för sportchefen, som då kan rädda sitt eget skinn. 

1) Hur idiotiskt är det inte om man bygger ett trejdsystem som bara innefattar vissa spelare?
2) Då vill jag se offentliga löner i SHL först.
3) Vad kan en annan sportchef erbjuda i utbyte mot exempelvis Jeff Tambellini? ’Ni får vår flopp så tar vi er. Vi tar Niclas Bergfors i stället’. Det ger ju ingenting. Det som kommer hända är att man byter ’skit mot skit’ om ni ursäktar uttrycket. (Inget ont mot Tambellini eller Bergfors)
4) ’Det kan sätta press på de dyra Nordamerikanerna’ hävdar en del. Absolut! Men vem vill värva en dyr Nordamerikan från en annan SHL-klubb, om den floppar? SHL-klubbarna kommer kunna skeppa iväg dem till utlandet på samma sätt som förut. Och OM nu en SHL-klubb faktiskt vill plocka in en dyr flopp från en annan klubb så kan den göra det redan idag. Sjukt va?

Det som krävs då är att vi inför en draft, likt den i NHL. Eller startar farmarlag. Och sen stänger vi ligan. Sen kanske vi måste utöka den till åtminstone 16 lag också. För annars kommer trejderna inte ge någonting över huvud taget. Kommer vi till en situation där Leksand inser att de kommer missa slutspel, men vet om att de inte kommer åka ut, ja då kan de förstås trejda ifrån sig exempelvis Johan Porsberger till HV71. I utbyte mot en talang, eller ett draftval. Men i en liga med 14 lag, där 10 får spela om SM-guldet och två riskerar att åka ur, kommer det inte hända någonting. Som det är nu, när deadline till och med passerat i SHL, har alla lag fortfarande någonting att spela för.

Leksand och Rögle vill slippa kval, precis som Örebro. Luleå, KHK och Djurgården slåss om slutspel. De övriga åtta lagen känner nog att de faktiskt har en viss chans på ett SM-guld. Så, vilka kommer vilja trejda spelare? Vilka blir ’köpare’ respektive ’säljare’?

Och låt säga att Skellefteå gör en floppsäsong, skulle de trejda Jimmie Ericsson till Växjö i utbyte mot Linus Högberg och Pontus Netterberg? Vi lär inte direkt få se Joakim Lindström trejdas till Frölunda i utbyte mot Victor Olofsson eller Carl Grundström, om man säger så. Talangerna är Sverige är dessutom inte i Sverige för att stanna. De drar förmodligen till NHL säsongen därpå. Trejder funkar helt enkelt bara fullt ut i en liga som alla vill till och ingen vill från.

Skulle vi öka SHL till 16 lag, och låta åtta gå till slutspel, skulle det vara genomförbart på ett annat sätt. Då skulle exempelvis Luleå kunna trejda ifrån sig någon spelare mot en ung talang, och bygga på sikt inför nästa säsong. Om SHL tänker köra vidare med det system de har nu, med 14 lag och tio till slutspel, lär man nog stänga ligan om trejdsystemet ska ha någon som helst effekt.

Och vi vet ju alla vad hockeyfansen tycker om det. Så fort det ens pratas om att halvstänga ligan är SHL hockeymördare. På sikt tror jag att det nästan vore ett måste om man vill ha trejder.

Det kommer alltså sluta med att det bara är vissa spelare som får trejdas. Det kommer inte gå att göra några ’rebuild’-trejds som i NHL, i och med att man riskerar att åka ur. Spelare blir Free Agents varje eller varannat år (eftersom de flesta inte skriver mer än tvåårskontrakt) vilket gör att spelarna kommer byta klubb, precis som nu, mellan säsongerna. Jag menar, varför skulle spelarna helt plötsligt gå med på att tvingas byta klubb mitt under säsong? De flesta skulle garanterat skriva in en ’no trejd-klausul’ i sina kontrakt.

Jag är absolut ingen expert när det gäller arbetsmarknadsregler eller vilka bestämmelser som finns. Jag ser det bara ur ett sportsligt perspektiv, vilket jag hoppas har framgått genom texten.

Jag avslutar med Anders ’Masken’ Carlssons svar på frågan om trejder skulle öka intresset för ligan.
– Ja, det tror jag. Då kanske vi skulle ha mer fokus på det i stället för på hjärnskakningar som vi har nu.

Följ mig gärna på twitter. @manskarlssonyao