Foto: Bildbyrån

Nej, jag tänker inte bli en medvindsskribent som hyllar allt och alla efter att ha sett ett lag live en gång. Men nog finns det mycket positivt i Rögle, trots allt.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Jag har inte sett Rögles alla matcher under säsongen, men det är ändå ett av de lag jag följt allra mest. Det är någonting som fascinerar mig med hela klubben och det lag som ”Masken” Carlsson byggt ihop.

När du tittar nyktert på klubben finns det nämligen så mycket att vara spänd på. Att vara positiv kring. Ändå är det en klubb som aldrig lyfter. Som aldrig tar sig till slutspel. Som aldrig etablerar sig på allvar i SHL.

Redan förra säsongen såg jag Rögle som ett potentiellt skrällag. Jag tycker att man då hade ett av de bästa lag man haft i SHL. Det blev pannkaka av alltihop, mycket beroende på skador och ett svajigt målvaktsspel. Man städade sedan av Karlskoga i kvalet och behöll sin SHL-status.

Den här säsongen skulle det lyfta i stället. Via värvningar som Ted Brithén, Juhamatti Aaltonen och Craig Schira, samt målvakten Ville Kolppanen, fanns det en del att vara exalterad över. Och så blev det total pyspunka igen. Kolppanen gick sönder och där bakom fanns bara Emil Kruse. Stackars Emil Kruse, som inte fick någon hjälp över huvud taget av sina medspelare i starten på säsongen. Han läckte. Rögle läckte. Man höll på att slarva bort ännu en säsong. Det var känslan.

Men även när det såg som allra, allra sämst ut så fanns det ändå ljusglimtar. Spelet i egen zon var fullständigt bedrövligt men jag tycker ändå Rögle spelade med någon sorts intensitet. Man var inte helt oävna offensivt heller. När Justin Pogge sen kom in kände jag direkt att vändningen skulle komma.

Det tog ett par matcher, men nog fasen har vändningen kommit nu. Man är fortfarande rejält svajiga i egen zon, men med Pogge har man en matchvinnarmålvakt. Han kommer ge dem många poäng. Man har dessutom fyra fullt kompetenta kedjor, där Patrik Ross idag lyfte fram fjärdekedjan med Taylor Matson (målskytt i kväll), Daniel Sylwander och Linus Sandin.
– Jag tycker det är fjärdekedjan, med Sylwander, Matson och Sandin, som sätter tonen. De är tunga att möta i offensiv zon och får med sig andra, sade han.

Det finns spets i Brithén, Rensfeldt, Aaltonen och ett par spelare till. Det finns liksom för mycket bra för att Rögle ska kunna kasta iväg ännu en säsong.

Nu tänker jag inte sitta och ropa ”slutspel” efter att de vunnit tre matcher i rad. Men av de lag som förväntas placera sig i botten är Rögle det lag som har störst potential. Karlskrona och Mora kommer behöva höja sig rejält för att man ska kunna ha Eldebrinks mannar bakom sig efter de 52 matcherna.

Brynäs då? Likt Rögle finns det för mycket positivt för att tro att man ska behöva kvala. Men i dagsläget finns det inte speciellt mycket som talar för att vårens finallag ska kunna knipa den topp sex-placering många förväntade sig att man skulle. Det här känns snarare som säsongen 14/15, där man var oerhört nära att behöva kvala sig kvar i SHL.