Foto: Bildbyrån

Första perioden var krampaktig, både på isen och på läktaren. 40 minuter senare kunde alla (utom Skellefteåfansen) andas ut. Djurgården vann med 3-1. Slutspelet lever i allra högsta grad.

Normalt sett är det den första slutspelsrundan, det vill säga kvartsfinalen (åttondelarna får ursäkta) som bjuder på häftigast hockey, mest dramatiska matcher och de där riktigt griniga slutspelskänslorna. Men det var som att kvartsfinalerna aldrig riktigt kom igång. Växjö städade av Brynäs enkelt, Skellefteå hade (när allt kom omkring) stängt serien mot Färjestad efter tre matcher, Djurgården var för bra för Linköping och Frölunda lyckades på sex matcher inte låsa upp Malmös nycklar.

De enda riktiga snackisarna var Peter Andersson som klagade på domarna, Brynäs fem hjärnskakningar och en jäkla massa huvudtacklingar. Typ. Efter förra årets slutspel, som var det kanske bästa någonsin, har årets hittills varit en gäspning. Årets slutspel har varit slätstrucket.

STOR SKILLNAD MOT FÖRRA ÅRET

Växjö har redan avgjort serien mot Malmö och Skellefteå kunde idag gå upp i en lika säker 3-0-ledning mot Djurgården. Någonstans hade det dödat hela slutspelet. Båda serierna hade varit avgjorda och det hade blivit en lååång väntan på att finalserien skulle börja. Hela slutspelskänslan hade försvunnit. Finalen börjar nämligen inte förrän nästa tisdag. Två semifinaler som hade kunnat vara avgjorda redan på måndag hade helt och hållet dödat det här slutspelet.

Nog för att en finalserie mellan Växjö och Skellefteå skulle ha varit häftig, även om kvalitén och underhållningsvärde generellt (inte alltid) blir sämre ju längre in i slutspelet vi kommer. Men det skulle ha tagit ett par matcher in i den för att finalhettan ens skulle infinna sig. Om vi jämför med förra året levde hela slutspelet på ett rus som aldrig tog slut, med en kvartsfinalserie, en semifinalserie och en finalserie som gick till sju matcher. Brynäs spelade SM-final ett 42 timmar efter att man säkrat finalplatsen.

SKELLEFTEÅ HAR X-FAKTORN

Nu kan förstås semifinalserierna bli korta ändå. Men dagens seger för Djurgården gör åtminstone att vi har en matchserie. Det finns något som kan liknas vid en dramatik. De har fått in Adam Reideborn i matchserien. De har tagit tillbaka Hovet (som senare kan bli Globen) som sin hemmaborg.

Skellefteå har en X-faktor: Joni Ortio. Med honom i målet idag hade matchen kunnat sluta annorlunda. Där har Djurgården fortfarande en utmaning. De har samma problem med honom som Frölunda hade med Jonas Gunnarsson – de har inte hittat nyckeln för att låsa upp honom ännu. Gör det de på måndag – ja, då är favoritskapet hos Djurgården igen.

Men det får bli måndagens bekymmer. Nu är jag, och många med mig, glada för att vi åtminstone har en matchserie. För att slutspelet är räddat – åtminstone för stunden.

@manskarlssonyao