Foto: Bildbyrån

Anders Forsberg kommer idag med ett minst sagt intressant utspel, där han efterlyser offentliga spelarlöner i SHL. Jag gillar att han säger det – men han kommer aldrig få sin vilja igenom.

Få personer är lika lätta att tycka om som Anders Forsberg. Förutom det där påstådda snedsteget i Skellefteå verkar han vara en totalt genomsympatisk man som sätter laget före jaget och aldrig är svår att ha att göra med. Det är den bilden jag har av honom.

Därför är jag inte speciellt förvånad över att han är den första sportchefen som går ut och säger att han vill se offentliga spelarlöner i SHL. Det är i en intervju med TT som han själv går ut och säger att ledare av olika slag kommer undan för lätt. Trots att han själv är en av dem.
– Den här branschen är konstig. Det verkar som att vi alltid får nytt jobb vad vi än gör. Och varje gång vi byter jobb får vi bättre betalt.
– Här kommer vi sportchefer och styrelser alldeles för lindrigt undan. Det är inte prov på handlingskraft att bara sparka en tränare. Det är ett misslyckande, säger han bland annat.

Det är två citat som är otroligt intressanta. Han säger dels att tränarmarknaden är extremt lukrativ. Han erkänner utan omsvep att det är svårt att ramla ur tränarcirkeln när man väl tagit sig in. Och han medger framför allt att sportchefer och styrelser kommer för lindrigt undan. Han säger det trots att han varit tränare och nu är sportchef. Jag gillar att han säger som han gör.

Tyvärr erkänner Moras sportchef också att det aldrig kommer ske att Mora går i bräschen.
– Det skulle inte fungera och jag skulle inte få med styrelsen att göra det först.

Sådär kommer det resoneras i alla klubbar. Ingen kommer såklart vilja vara först. I Sverige tycker vi det är lyxigt om en klubb skriver på sin hemsida vilken typ av skada en spelare har och när spelaren i fråga förväntas vara tillbaka. Så svältfödda är vi på öppenhet. Att klubbarna helt plötsligt skulle redovisa allas löner känns osannolikt. Så pass osannolikt att jag nästan törs lova att det aldrig kommer ske.

Det enda som skulle kunna ändra på det är om SHL beslutar det. Men vilka är det som är SHL nu igen? Ja just det, de 14 klubbarna. Således måste Jörgen Lindgren och kompani fortfarande få med sig klubbarna. Han gör ju nämligen ingenting för att skära sig med dem. Med all rätt. Så det blir som en ond cirkel som aldrig riktigt tar slut.

Sen kan man ju ställa sig frågan om det vore rimligt att redovisa lönerna. Vad skulle det egentligen ge? Ptja, ser vi till NHL får de överbetalda spelarna ta emot enormt mycket skit. Vem är det egentligen bra för? Förutom att det vore roligt att sitta och jämföra, som Forsberg också säger i intervjun, så vet jag inte om det egentligen skulle ge någon extra krydda till sporten. Och nog skulle klubbarna försöka komma runt det där ändå. Jag vet exempelvis att det förekommer att spelare tar anställning hos företag i stället, för att få ned lönerna i klubben, och sen skulle det säkert trixas och mixtras med bonusar hit och dit ändå. Så vi kommer ju aldrig få reda på en spelares exakta lön – om det inte införs ett lönetak förstås. Men det kommer heller aldrig hända. Och det finns det ingen anledning till heller.

Skulle det vara bättre om vi faktiskt fick veta vad Aaron Palushaj fick för lön i Örebro? Om han tjänar mer än exempelvis Ryan Lasch i Frölunda, som ju är en supersuperstjärna i SHL? Om vi fick veta om Tomi Sallinen är SHL:s bäst betalde tredjecenter eller om det stämmer att han inte är så dyr som man kan tro? Jag är inte så säker på det ändå. Det är spelarna som kommer få den främsta skiten, medan sportchefen ändå kommer komma undan ganska lindrigt.

Att Anders Forsberg säger det han säger är bra. Det är uppfriskande. Men han kommer aldrig få sin vilja igenom, och han förklarar själv varför det kommer bli så.
–  Det skulle inte fungera och jag skulle inte få med styrelsen att göra det först.

Jag tror nog det sitter 13 andra sportchefer i SHL och säger samma sak.

@manskarlssonyao