En kritik som fanns inför den gångna säsongen var att det nya serieupplägget innehöll färre matcher i grundserien. En kritik som blir extra påtaglig om upplägget inte genererar mer publik.

Jag har tidigare i två inlägg lagt lite fokus på att det inte dök upp särskilt mycket mer folk i hallarna för att serieupplägget spetsades (om än bara en liten gnutta) till den kommande säsongen.

Ni läser dem här:

Nya Hockeyettan blev ingen publiksuccé
Långväga gäster lockar inte publiken (?)

En annan fråga som blir ganska relevant i sammanhanget är då antalet matcher. När serierna gjordes om och antalet matcher i grundserien minskades från 27 till 22 innebar det per automatik givetvis också att alla fick några hemmamatcher färre än tidigare. Något som, ifall man inte lyckas ta igen det med mer folk på befintliga matcher, innebär ett publikbortfall.

Här var planen naturligtvis att varje match skulle betyda mer och att klassen skulle bli bättre efter bantningen. Något som skulle locka mer folk till hallarna i och med bättre matcher.

Men riktigt så blev det som bekant inte.

Tanken är naturligtvis helt rätt. Matcherna måste betyda så mycket som möjligt och i förlängningen är det mycket möjligt att det lockar mer publik. Men det innebär också att klassen på Hockeyettan måste bli bättre. Det spelar ingen roll att varje match blir värd mer om motståndet inte är bra nog. Publiken vill se sitt lag vinna, men den vill också se bra och ovissa matcher och det är inte alltid Hockeyettan klarar att leva upp till det. Ens i sin nya utformning.

Återigen en svår nöt att knäcka.

Antalet matcher kontra vikten av dessa och hur de attraherar publiken är något som tål att fortsätta tänkas på och snurras ytterligare ett varv.

Men det finns en tvist till på det här och det tycks vara en hel del aktörer i Hockeyettan som är inne på spåret att fler matcher är av stor vikt inte enbart på grund av ekonomiska aspekter utan också för spelarnas egen skull.

Hockeyettan ska vara en serie som utvecklar spelare för större uppgifter och högre nivåer. Så är det sagt från så väl förbundet som organisationen själv. Men vad är det egentligen som utvecklar unga spelare?

Många skulle svara matcher på den frågan.

Det är exakt så snacket går. Fler matcher innebär bättre utvecklingsmöjligheter för spelarna och då är det knappast ultimat att grundserien slutar redan en dryg vecka in i december och att många av lagen lirat färdigt sin säsong så tidigt som i mitten av februari.

Att försäsongen för många är längre än den riktiga säsongen är helt skevt. Det finns utrymme för betydligt fler matcher i Hockeyettan.

Som jag skrev i inlägget ”Långväga gäster lockar inte publiken (?)” är det förmodligen viktigt att slå vakt om de derbykänslor och förhållandevis korta resor som finns i Hockeyettan. Och om man gör det, då bör det också finnas utrymme för att spela fler matcher (kanske i någon form av derbygrupp) utan att det rör till det varken tids eller kostnadsmässigt för inblandade föreningar.

Återigen, mycket att fundera på för de styrande…