Vägen till allsvenskan har knappast varit spikrak för målvakten Marcus Dahlbom och i serieupptakten har han varit fastfrusen på bänken. Men jösses vilken succé det blev när han väl fick chansen.

Det tog 13 matcher innan Marcus Dahlbom fick chansen att ställa sig i Västerås kasse och därmed också göra allsvensk debut.

Resultatet av det vet ni.

Det såg kanske lite smånervöst ut precis i inledningen, men sedan var Dahlbom säkerheten själv och svarade rent av för några riktigt briljanta räddningar i slutskedet av 1-0-segern borta mot Vita Hästen. Det är en sådan där riktigt fin idrottssaga att 25-åringen fick hålla nollan i sin första allsvenska match någonsin.

Speciellt som han har gått den långa vägen.

Jag minns de första gångerna jag såg Dahlbom vakta målet. Det var i Skåre-tröjan för sex, sju, åtta år sedan och där och då såg det inte direkt ut som att han skulle bli en allsvensk keeper. Han var kantig och tycktes inte riktigt kunna hantera sin storlek. Det första intrycket var inte briljant om vi säger så.

Men det är uppenbarligen en fighter som krigat sig fram genom Hockeyettan. Han gjorde en sväng i Enköping, gjorde stopp några säsonger i Hudiksvall och var en del av målvaktslösningen i Nyköping samma säsong som klubben gick i konkurs.

Ifjol stod det KRIF på anställningsbeviset och den klubben gjorde sin sämsta säsong sedan de lyckades kravla sig upp i ettan. Inte för att det var Dahlboms fel, han gjorde det riktigt bra, men ändå.

Och så då när han tillslut, 25 år gammal, äntligen värvades till allsvenskan och starka Västerås (till råga på allt mitt framför näsan på sin forne målvaktskollega Emil Jidskog som närde stora förhoppningar om att få chansen i just VIK) cementerades han fast på bänken.

Jag har varit inne på det förut, även om Jonas Fransson givetvis ska vara given etta i Västerås har det varit lite märkligt att Dahlbom inte fått chansen annat än som utlånad till Arboga i Hockeyettan Västra under allsvenskans öppning.

13 matcher som båsvaktare är en lång tid.

Därför var det naturligtvis extra roligt att han inte bara fick hålla nollan utan dessutom göra en så förtroendegivande insats borta mot, ett förvisso ineffektivt, Vita Hästen.

Insatsen i Himmelstalundshallen sände dessutom väldigt goda signaler till tränaren Martin Filander. Jonas Fransson är allsvenskans kanske allra bästa förstekeeper. Men bakom honom finns en herre som uppenbarligen är redo när han efter en lång karriärs kämpande plötsligt får chansen.

Det är inte alla som klarar att hålla nollan i sin debut efter 13 raka matchers bänkning.