Skövdes säsong är över, men för första gången på länge har klubben gjort så tydliga framsteg att det finns all anledning till framtidstro. Är det rent av dags att lyfta blicken mot allsvenskan?

Säsongen tog slut i helgen som gick. Vimmerby var helt enkelt ett bättre hockeylag som hade spetskompetens på fler positioner och på så sätt kunde manövrera ut ett vilt kämpande Skövde. Det är inte så mycket att orda om.

Precis som ifjol slutade säsongen således i playoff 1 för skaraborgarna. Men det är också den enda parallell man kan dra säsongerna emellan. Den som just nått sin ände har varit ofantligt mycket bättre.

Det får mig att stilla undra, är det kanske dags för en allsvensk satsning nu?

När Skövde våren 2015 hade tagit sig till Allettan, men misslyckats med att ta sig vidare till playoff för åttonde säsongen i rad skrev jag en krönika med rubriken ”De borde ringa Tomas Kempe”.

Det blev Anders Spaak den gången, med en säsong där ett svagt lag bommade Allettan och tog sig till playoff 1 via vårserien som följd. Men i våras satt han så där, tillbaka i Billingehov efter en paus från hockeyn på si så där tre år. Tomas Kempe, mannen som lyft så väl ”di röe” som Karlskrona till Hockeyallsvenskan.

Där har ni förstås en anledning till att Skövde gjorde så stora framsteg den här säsongen. Som jag och många andra varit inne på under säsongens gång fick den principfaste 50-åringen ett ganska begränsat material att arbeta med. Men han hårdkörde med truppen och utvecklingen från att säsongen startade till där den nu slutar är gigantisk.

Det följer mönstret, lag som Kempe basar över blir till vägvinnande kollektiv. Därför är det läge att i alla fall börja fundera på en allsvensk satsning nu.

Ekonomin har varit svajig och jag vet att det pågått ett intensivt arbete för att rensa upp och komma på rätt köl. Klubben har naturligtvis ingen möjlighet att tokköra och sikta mot allsvenskan direkt till nästa vår så som mindre ansvarstagande storfräsare gör. Men att utnyttja tillfället till att lyfta blicken, gör analysen och lägga grunden till att skörda om två, tre säsonger vore i allra högsta grad rimligt.

Skövde är ett av Hockeyettans riktigt stora publiklag. De snittade 1128 åskådare per match i en ganska grå västserie. Bara seriesuveränen Troja hade ett bättre snitt än Skövdes 1404 i Allettan och i den första (och enda) playoff-matchen kom det 2159 personer till Billingehov.

Klubben huserar dessutom i en stad där handbollen traditionellt alltid suttit i förarsätet, men där flaggskeppet IFK tycks vara gravt misskött och där resultaten väldigt tydligt uteblivit de senaste åren. Det borde finnas sponsormark att ta. Kommunen tycks dessutom ha kommit till skott och tagit beslut om en extra isyta, något som ishockeyklubben kommer kunna skörda frukterna av längre fram.

Är det någon gång Skövde IK ska försöka surfa vidare på sin medvind så är det nu.

För man har ju verkligen något att bygga vidare på.

Att Tomas Kempe har 1+1 år kvar på sitt kontrakt som han skrev för att stå vid rodret när den nya tränarorganisationen presenterades förra våren är naturligtvis nummer ett.

Betänk dessutom att två tredjedelar (Carl-Johan Sjögren och Oskar Back) av lagets fruktade förstakedja som verkligen klivit fram och burit laget den här säsongen redan är under kontrakt även för nästa säsong. Förutsättningarna att förlänga även med Tomas Wallgren borde inte vara helt obefintliga.

Betänk sedan dessutom att man redan under säsongen lyckats skriva nya tvåårskontrakt med den offensive genombrottsmannen Alexander Henriksson och sin bästa powerplay-back Oscar Niklasson. De två spelare som utöver förstakedjan varit lagets bästa och tagit ordentliga kliv i utvecklingen den här säsongen.

Ett bra gäng av de hemvävda, stöddiga ungtupparna sitter också redan på kontrakt. Erik Dahné, Wiilliam Frödelius och Oscar Forsmark kommer knappast att bli sämre och heller inte gnälla över en plats längre ner i lagets hierarki.

De viktigaste pusselbitarna är med andra ord redan på plats. Därifrån kan man då börja hantera de problem som uppenbarade sig säsongen som gick. Som till exempel att laget, trots stor moral och mycket kamp, trots allt långa stunder var alldeles för trubbigt framåt.

Det kommer inte behövas så väldigt mycket. Kontinuitet är viktigt och spelaromsättningen behöver inte bli så ofantligt stor. Men att lyfta ambitionsnivån och skaffa sig spelare till i alla fall en producerande line till och försöka trygga backsidan med någon eller några aningen mer rutinerade pjäser borde inte vara orimligt.

Plus då att se till att ha en riktigt trygg sista utpost (att man får behålla lyckade Örebro-lånet Daniel Marmenlind nästa säsong känns väl inte särskilt troligt).

En allsvensk utmanare byggs inte över en natt, eller för den sakens skull ens över en säsong, men om Skövde kan agera konsekvent och fortsätta göra framsteg som utveckling av det man presterade i år och sedan se till att skapa en uppåtgående spiral från säsong till säsong. Då borde det inte vara omöjligt med ett lag som verkligen satsar mot allsvenskan ganska snart.

Den potentialen borde finnas i staden.

* * *

Apropå Skaraborg, jag skrev om de vilda känslorna och den i allra högsta grad underhållande matchen mellan Asplöven och Mariestad igår. Bois-kaptenen Filip Thörnqvist var av ungefär samma åsikt när det gällde matchen och om det där lilla gruffet efter slutsignalen hade han en sak att säga – det hör till. Mer om det här.