Ska vi kalla det en drömstart på kvalserien för Troja/Ljungby?

Medan Ljungby-gänget öppnade kvalserien med tre förväntade pinnar (5-3) hemma mot Visby/Roma tappade samtliga övriga lag poäng under premiärkvällen.

Västerås kunde åka från Scaniarinken med två poäng efter att Södertälje-dödaren Mikael Frycklund avgjort i sudden med sitt andra mål för aftonen och även Kristianstad lyckades få med sig två bortapoäng efter en sen comeback mot Huddinge som tillslut landade i en KIK-seger efter straffar.

Alldeles för tidigt att kunna dra några som helst slutsatser av det naturligtvis, men precis den start som Troja behövde nu när det väntar två raka bortamatcher mot de allsvenska gängen Västerås och Södertälje.

* * *

Själv var jag och spanade in premiärmötet i Björkängshallen mellan Huddinge och Kristianstad. En match som hade många olika ansikten.

Gästerna började klart bäst och hade greppet om matchen första tio med sitt tunga, stabila spel, men utan att lyckas omsätta det i mål. Huddinge tuggade sig mer och mer in i matchen och tog över i andra där man också lyckades göra både 1-0 och 2-0.

Efter det kändes det som att hemmalaget hade ganska god kontroll på händelserna. Spelet böljade och var i allra högsta grad jämnt, men Kristianstad fick aldrig något riktigt grepp i sin kvitteringsjakt. Förrän i slutet.

Huddinge drog på sig två raka, ganska onödiga, utvisningar och när Kristianstad plockade målvakten och spelade 6 mot 3, som snarare blev 6 mot 2½ när Måns Krüger blev av med sin klubba nere i sarghörnet ringde det naturligtvis. Reducerat till 1-2 och det heter ju att en olycka kommer sällan ensam. Det dröjde bara 52 sekunder innan Kristianstad, som fortsatte i 6 mot 4, kunde kvittera till 2-2 med 47 sekunder kvar och sen lyckades vinna på straffar av bara farten.

Två blytunga poäng för skåningarna att lasta med på tåget hem efter att ha visat stor moral (mer snack om det med KIK-gnuggaren Viktor Holmqvist här).

* * *

Det var skapliga kontraster när lagen lämnade isen. Kristianstad som tjoade och tjimmade och jublade och fnittrade och Huddinge-spelare som skrek rakt ut i enorm frustration.

De kände sig bortdömda och situationen som var källan till upprördheten var naturligtvis Krügers förlorade klubba. Man hade själva åkt på en slashing-utvisning precis innan, vilket försatte laget i 3 mot 6-spel och tyckte att det var samma sak man själva blev utsatta för i den situationen. Men det kom ingen fällande dom och Kristianstad-målet kom som ett brev på posten.

Fokus hamnade fel där för en stund och domarrecensionerna var inte nådiga från spelarhåll efteråt.

Som sagt, frustrerat när vad som såg ut att bli tre sköna premiärpoäng förbyttes i en ynka pinne och en svidande strafförlust. (fler kommentarer om frustrationen det kan ni läsa här).

* * *

Den uppmärksamme som sett en hel del av Huddinge på slutet kan konstatera att det är många klubbor som lite så där oförargligt knackats ur händerna på motståndarna. Det skedde flera gånger om i finalserien mot Troja och återigen idag mot Kristianstad. Med den skillnaden att den här kvällen kom man inte undan med det på samma sätt utan hamnade på botbänken för förseelser inte mindre än tre gånger.

Jag frågade tränaren Fredrik Mälberg efteråt om det var något de satt i system. Han kopplade på ett smålurigt flin.

– Jag vet inte vad det är, om vi är för starka kanske, vi får sluta köra gym.