I Västerås talar man gärna om en framtid som ska innebära SHL-spel och att man vill ta sig tillbaka till Hockeyallsvenskan ”så snabbt som möjligt”.

Men för att vara krass, lagbygget så här långt luktar mer mittenlag i Hockeyettan än några framskjutna placeringar och flärdfullt avancemang.

Det känns som att det kanske kan vara dags att förankra supportrarna, som fullt förståeligt har väldigt lite koll på vad som väntar, i verkligheten. Hockeyettan är en mycket tuffare liga än vad det vid en första anblick kan tyckas och det krävs välbyggda, välmeriterade lag för att gå upp.

Västerås går igenom ett stålbad ekonomiskt och man måste ha full respekt för att det inte finns pengar att likt ett Troja/Ljungby eller ett Södertälje montera ihop ett slagkraftigt lag för en omedelbar toppattack. Men då kan det också vara rimligt att hålla ner förväntningarna en aning.

Jag tittar på truppen som värvats så här långt och ser inte ens tendenser till att Västerås kommer tillhöra topplagen i Hockeyettan.

Hampus Wallin och Adam Lidström har gjort det bra i J20, men det är en helt annan sak att göra det bra sin första hela säsong i seniorsammanhang. Exakt samma sak gäller Manne Mattisson och Anton Brandhammar som kommer från J20-spel i Brynäs respektive Färjestad.

Jag säger inte att de kommer misslyckas, sannolikheten är stor att några av J20-killarna verkligen blomstrar, men för att Västerås ska bli framgångsrika måste många göra det samtidigt och det är inte fullt lika sannolikt.

Man ska inte låta det slå dunster i ögonen av att spelare värvas från juniorerna hos SHL-föreningar. Hockeyettan är full av spelare som kommit ner som firade SHL-juniorer för att sedan bli kvar. De finns i, i stort sett varenda lag. Det är tufft att ta klivet från produktion i SuperElit till framgång i Hockeyettan och långt ifrån alla tar klivet vidare i karriären. Tvärtom. Många kommer ner med höga tankar om sig själva för att drabbas av verkligheten och näst intill chockas av den annorlunda hockeyn på seniornivå.

SuperElit-värningar är bra, Hockeyettan är en utmärkt utvecklingsliga för de unga spelarna, men det är inte dessa som lyfter lag till Hockeyallsvenskan.

Blickar man på värvningarna i övrigt doftar det inte direkt kvalserie heller. Att plocka hem Petter Mattsson, Kevin Weiskog och Oscar Pettersson är helt rätt. Det är killar med anknytning till klubben sedan tidigare och en vass uppsida. Men någonstans måste man ändå ha med i beräkningen att de lirat i klubbar som inte tagit sig till Allettan efter jul.

Att pissa in poäng i en trött fortsättningsserie och att göra det mot bästa möjliga Hockeyettan-motstånd i Allettan är två helt olika saker. Det är erfarenhet som även Joel Werner saknar. Han gjorde det bra som junior i Skellefteå och har stor potential, men spelade i söderseriens sämsta lag, bedrövliga Halmstad, säsongen som gick.

Det är med andra ord väldigt mycket som saknas för att Västerås ska vara att tro på som en toppkandidat. Framförallt då speciellt när det kommer till erfarenheten av vad det är som väntar.

Var för sig är spelarna i truppen intressanta allihop, på sikt kan de bli riktigt bra. Med lite rutin kommer de garanterat kunna leverera i en Alletta. Men som lag, för att leverera här och nu, krävs mer. Tror man att det är ett bygge som kommer sniffa på kvalserien underskattar man Hockeyettan gravt.

Det är naturligtvis alldeles för tidigt att döma ut bygget redan, ett halvt lag är ju trots allt kvar att värva. Men det behövs ett koppel med spelare som varit med på nivån och högre upp för att platsen i toppen ska vara given och det kanske kommer, jag vet inte vad Patrik Zetterberg har för ess i rockärmen, men så till vida det inte bara är pur spets som återstår att värva (och då åsyftar jag inte avdankade herrar med meriter som förlänger karriären utan killar i rätt ålder som redan nu håller topp Hockeyettan/allsvensk klass) ser det ut som att målsättningen att ta sig tillbaka ”så snabbt som möjligt” och truppen går i grav otakt.

* * *

Jag dundrade ut några rader om att Piteå ser ut att få riktigt fin förstärkning till kommande säsong här i förmiddags.

Det tycks som att Joakim Högberg vänder hem efter två säsonger i Hockeyallsvenskan med Tingsryd och Björklöven. Det skulle naturligtvis vara en oerhört välkommen spets för norrgänget.

* * *

Hudiksvall fortsatte sitt imponerande lagbygge idag genom att kontraktera Mats Hjort inför kommande säsong. Masen var med och spelade upp Mora i SHL säsongen som gick och är naturligtvis en riktig förstärkning för Glada Hudik.

Jag hoppas dock att man fortsätter använda honom som en fysiskt och tufft spelande gnuggare och inte går i fällan att tro att det ska bli poängsuccé bara för att han kliver ner en nivå. Minns bara hur det gick när man försökte göra precis samma sak med Martin Hellgren för någon säsong sedan. Minns bara hur det gick när Viktor Mårtensson plötsligt skulle ”spela hockey” i Borlänge säsongen som gick. För att ta några exempel.

Men som sagt Hudiksvall går från klarhet till klarhet i sitt värvningsarbete. Det ryktas om ett flertal riktigt högoktaniga nyförvärv på väg in (inte minst på målvaktssidan) och flera tunga namn har ju redan ritat på.

En av spetsarna är Borlänge-kaptenen Patrik Elfsberg. Jag och många med mig höjde på ögonbrynen när han presenterades som klar för ungefär en vecka sedan. Att han skulle söka ett miljöombyte efter några år i Borlänge var kanske inte så konstigt, men att valet skulle falla på Hudiksvall var överraskande.

– När man hörde vilka spelare de är ute efter då förstod man att det kommer bli ett bra lag, berättade han när jag snackade med honom under dagen.

Ett längre snack om miljöombytet, varför det blev Glada Hudik och intresset för att signa honom hittar ni här.