Det kan slå gnistor om Fredrik Hetta, han och Niclas Lehmann är bra värvningar av Västerås, men inga frälsare.Foto: Bildbyrån

Västerås blev ett starkare lag i och med sina två senaste forwardsvärvningar, men är det några frälsare som pekar ut riktningen mot allsvenskan? Njaee…

Västerås slog på stort och presenterade två spetsforwards på ett bräde på fredagseftermiddagen. Niclas Lehmann hittade målstimmet och var en viktig figur i kvalserien för sitt Troja/Ljungby säsongen som gick. Fredrik Hetta plågades av skador men spelade ändå en ganska viktig roll i det Kristianstad-lag som tog sig till kvalserien.

Kommande säsong lirar båda alltså i den västra serien med Västerås.

Att det är två med Hockeyettan-mått mätt riktigt skarpa forwards snackar man inte bort. Inte heller att de adderar spets till ett gurklag vars främsta förtjänst så här långt i lagbygget ser ut att bli backsidan (Kenny Källström, Morgan Hassel, Robin Nilsson, bra skit). Men är det anfallarna som verkligen gör skillnad och Västerås till ett av ettans vassaste lag?

Jag skulle svara njaee på den frågan.

Det är lätt att titta på Lehmanns CV och notera att han piskat in mål och poäng i den historiskt svaga östserien och minnas hur han plötsligt hittade nätet och blev gubben i lådan och matchvinnarkungen i kvalserien för Troja. Men också lätt att glömma att han under seriespelet med Troja/Ljungby gjorde en på sin höjd slät figur och att han trots alla poängstarka säsonger aldrig fått chansen att kliva till Hockeyallsvenskan.

Det är lätt att se Hettas mål och poängbriljans i Skåne, för IK Pantern och för Kristianstad i seriespelet, men samtidigt lätt att glömma att problemen med ljumskarna påverkat honom betänkligt och att han aldrig lyckades få fäste i allsvenskan med svajiga Björklöven.

Vi snackar två bra spelare. Vi snackar två spelare som naturligtvis gör Västerås bättre. Men inte två spelare som får mig att utbrista wow och plötsligt tro på laget som något utöver det vanliga. Det är inga frälsare.

Det finns så att säga en anledning till att de två herrarna, trots sin relativa ålder, spelar i Västerås kommande säsong och den anledningen är inte deras uppsida.

Däremot ska det bli kul att se dem spela i västra serien kommande säsong. Det har ju ingen av dem gjort tidigare. Lehmann har ju piskat in poäng i den östra och Hetta visat sig fullt kapabel i den södra (och norra dessförinnan). Nu kommer de till en serie som är lite trögare (än den södra), betydligt mer försvarsinriktad (än den östra) och lite mer grålunkande brunkig (än de båda). Hur det kommer passa duon är jag spänd av förväntan inför att uppleva.

* * *

På tal om frälsare, efter många om och men och en ganska lång betänketid har Joel Gistedt bestämt sig för att stanna i Kristianstad. Det känns som att det börjar bli ett gäng målvakter nu som siktade ganska högt, men som trots allt blir kvar på sina positioner i Hockeyettan.

Gistedt kanske inte var någon frälsare han heller säsongen som gick, men snudd på. Han kom in och gjorde Kristianstad till ett bättre lag. Med sitt rutinerade spel och sin kyla längst bak i planen.

Det är väldigt viktigt för skåningarnas fortsatta satsning uppåt i seriesystemet att få behålla sin meriterade burväktare.

Samtidigt blir jag grymt imponerade av Joakim Strandberg om han klarar att kämpa sig igenom en säsong till i Kristianstad. Säsongen som gick fick han stå två seriematcher. Det lär knappast bli så himla många fler med Gistedt tillbaka som kompanjon en säsong till.

Det krävs ett extraordinärt psyke för att ta sig igenom något sådant med humöret i behåll. Speciellt när det finns ett flertal klubbar runt om i Hockeyettan som skulle älska att ha Strandberg som förstaval. Olika faller ödets lott och så vidare…