Huddinge har goda förutsättningar att ta hem serien.Foto: Bildbyrån

Den östra serien har fått ett litet uppsving de senaste åren och i år kliver dessutom ett riktigt storsatsande gäng fram, det är dags att ta en närmare titt på öst.

Det blev en sen förändring av lag i serien när Haninge Anchors nekades elitlicens och sparkades ut till förmån för fjolårets bottenlag Nacka, men det får ingen större påverkan på helheten. Här är min profetia kring hur det kommer att sluta.

Deltagande lag: Gripen, Hammarby, Tyresö/Hanviken, Huddinge, Hudiksvall, Vallentuna, Sollentuna, Valbo, Wings, Visby/Roma, Väsby och Nacka

Seriesegrare: Huddinge
Alla strålkastare är riktade mot Hudiksvall som slagit på stort och byggt ett lag som med rätta fått epitetet Real Hudiksvall. Men mycket i det bygget är nytt och lite i skymundan har Fredrik Mälberg byggt vidare på sitt Huddinge-lag som var sylvasst och tog sig till kvalserien redan ifjol. Talangfabriken ser oerhört intressant ut och bör kunna leverera från dag ett. Det enda som talar emot är väl att hela föreningen lever med vetskapen om att hösten bara är en transportsträcka, en träning inför vad som komma skall efter jul.

Topp 5: Huddinge, Hudiksvall, Visby/Roma, Väsby, Hammarby
Topptrion i den östra serien känns gjuten. Bara en episk flopp av något slag skulle kunna ändra på den saken. Huddinge och Visby/Roma var i kvalserien säsongen som gick och där Huddinge har laddat på ordentligt har Visby/Roma försvagats en aning. Men laget ser ändå så pass starkt ut att den östra grundserien inte ska behöva innebära några problem. Båda föreningarna praktiserar dessutom taktiken att ha dörrarna till truppen öppna och kommer att förstärka och fylla på under resans gång. I Hudiksvall har toppnamn på toppnamn värvats under silly season och något annat än att den superspetsiga trupp man förfogar över ska hamna i toppen av serien är naturligtvis otänkbart.

När det kommer till de två sista Allettan-platserna kan det däremot komma att bli riktigt intressant. Väsby befinner sig i ett spännande läge där laget plötsligt får förväntningar på sig att följa upp den gångna säsongens succé trots att de främsta pjäserna (Fredrik Forsberg, Lubomir Fetkovic, Fredric Korduner och så vidare) försvunnit och man på nytt fått hämta in ett koppel av unga spelare, främst från AIK. Men den entusiasm som råder i föreningen och det professionella sätt på vilket man börjat ta sig an verksamheten borde räcka till en plats i Allettan i år igen. I fallet Hammarby känns det som att Bajen haft något på gång en tid nu. Trots usla förutsättningar får man behålla de bästa spelarna från säsong till säsong och även om de riktigt stora framgångarna uteblivit har klubben ändå etablerat sig bra i Hockeyettan. Med tanke på nuvarande trupp och motståndet som väntar i östra serien är det inte långsökt att tänka sig att Hammarby slutligen ska kunna ta det där lilla extra klivet och kvalificera sig för Allettan.

Jumbo: Nacka
Med sex dagar kvar till premiären fick klubben beskedet att de tilldelas en friplats sedan Haninge Anchors blivit fråntaget sin elitlicens och Mjölby (som egentligen stod näst på tur) tackade nej. Det var naturligtvis en omöjlighet för laget att tacka ja under rådande förutsättningar. Men Nacka gjorde det och kliver in för en grymt otacksam uppgift. Man var riktigt kass i ettan redan ifjol (och åkte sedermera också ur), har byggt en division 2-trupp till kommande säsong och ska nu plötsligt ställa om till Hockeyettan. Allt annat än en jumboplacering är att betrakta som en enorm framgång.

Joker: Gripen
Det är väldigt välkommet att Nyköpingshockeyn efter några år i gärdsgårdsdivisionerna är tillbaka i Hockeyettan. Där finns intresse och tradition och kommer på sikt säkerligen bli något väldigt bra. Men vi var nog många som trodde att Gripen skulle ladda på lite hårdare nu när de tagit klivet upp i finrummet. Att satsningen mot Allettan skulle komma direkt. Men så har inte skett, klubben tycks istället skynda långsamt. Flera rutinerade kulturbärare har klivit av, spelarmaterialet är ganska ungt och oprövat och något givet topplag är Gripen långt ifrån. Men de ska inte räknas bort, Alexander Molldén, Philip Larsson och Linus Tjulander är alla intressanta värvningar och får laget publiken i ryggen kan mycket säkert hända under säsongens gång. Både på isen och på värvningsfronten. Gripen kan bli en lurig motståndare för alla i serien.

Rivalmötet: Huddinge-Hudiksvall
Varje säsong stångas Huddinge och Visby/Roma med varandra i möten som kommit att bli riktigt prestigeladdade. Det blir ofta ganska halvgriniga historier. Att det blivit så har förmodligen i mångt och mycket att göra med att det är två lag som mötts ofta och två lag som brukar tillhöra de allra bästa i öst. Två bra lag i ett hav av medelmåttighet. Men i år flyttas fokus en aning. Hudiksvall har laddat på så det slagit gnistor om det och i ett kyligt kapprustningskrig har även Huddinge knutit till sig spets på spets, det gör att mötena mellan just Huddinge och Glada Hudik blir mötena att fokusera på. Det är giganternas kamp, de två bästa lagens (på papperet) stora uppgörelse. Matcher som ni förstår att ni inte ska missa.

Profilerna: Magnus Åkerlund (målvakt, Hudiksvall), Oskar Lundberg (forward, Visby/Roma), Zane Jones (forward, Sollentuna), Björn Jonason (forward, Huddinge), Andreas Paulsson (forward, Vallentuna)
Hockeyettans bästa målvakt Magnus Åkerlund var tvungen att ta vägen någonstans när Sundsvall, där han var kontrakterad, hastigt och olustigt valde att lägga ner sin a-lagsverksamhet. Lägligt då att Hudiksvall fanns inom rimligt avstånd och med välfylld plånbok. Det blir alltså östra serien för keepern som varvat nivån flera gånger om.

Oskar Lundberg går in på sin åttonde säsong, varav den sjätte i rad (bara ett litet gästspel i Tranås pajar sviten), i Visby/Roma och är en av klubbens tydliga kulturbärare. En spelare som framförallt har smartness och offensiva skills, men som också spelar fysiskt och hårt när det behövs. Kanske inte så konstigt med tanke på att han lirar i just Visby/Roma.

Jag har ingen vidare koll på Zane Jones som spelare mer än att han är kanadensare och som traditionen bjuder därborta gillar att använda sina kilon till att böka sig in på mål. Men en spelare som tycks göra sitt bästa för att bräcka släktingen Lanny McDonald i mustaschväg är en profil oavsett hur han spelar.

Han är lika vass som han är arg, Björn Jonason har varit poängkung i Vimmerby söderöver och gjorde ett riktigt starkt intryck med Huddinge ifjol. En offensiv spelare med bra fart som det är kul att se spela hockey och saken blir naturligtvis inte sämre av att han spelar med känslorna utan på tröjan. Det hettar till påtagligt ofta.

Slutligen måste man förstås både hylla och hålla lite extra koll på seriens ålderman, den forne allsvenske poängsprutan Andreas Paulsson. 41-åringen hann rent av lägga av för att satsa på en tränarkarriär i Väsby, men fick sparken och återvände då till att vara spelare – i Vallentuna. Engagemanget tycks aldrig ta slut och han krigar vidare i år igen, grymt imponerande.

Rasmus Dahlberg Karlsson.

De obekväma supergnuggarna: Rasmus Dahlberg Karlsson (forward, Huddinge), Adam Rachidi (back, Visby/Roma), Mikael Adamsson (forward, Visby/Roma)
42 poäng på 38 seriematcher ifjol visar naturligtvis att Dahlberg Karlsson är mycket mer än bara en brunkare. Men till skillnad från ett gäng andra Huddinge-spelare som gärna myser med pucken är 25-åringen en härlig energispelare som ständigt sticker in näsan där det hettar till och spelar med väldig frenesi. Då är det kanske inte så konstigt att poängen kommer också.

Av samma skrot och korn är Visbys Mikael Adamsson, kaptenen som förvisso gått ner lite i poängproduktion de senaste säsongerna, men som ständigt leder laget med ett känslofyllt spel och både en och tre gånger hamnar i och skapar situationer där det blir grinigt. En mångfacetterad spelare. Det är kanske inte riktigt vad man kan säga om lagkompisen Rachidi, men förmågan att riva upp känslor har de gemensamt. Backen ska hålla sig till det enkla spelet och vara jobbig för sina motståndare. Det är då han kommer som bäst till sin rätt och det är också då han blir som mest underhållande för publiken.

Genombrottsmännen: Linus Tjulander (forward, Gripen), Hercules Ölander Horn (back, Hudiksvall), Felix Fjällkeborn (forward, Väsby)
Direkt från Färjestads J20 klev unge Tjulander in och gjorde avtryck i Grästorp ifjol. Att poängskörden blev halvskral (13 poäng på 26 matcher) förklaras med att han spelade i notoriskt målsnåla Grästorp och att det trots allt var första seniorsäsongen. Men han visade att potentialen finns där och med en stor roll i Gripen kan han stå inför säsongen då han slår igenom ordentligt på seniornivå.

Hercules Ölander Horn bytte Västerås mot Hudiksvall för att fullt ut kunna satsa på hockeyn och kommer ha en ganska tacksam roll där han kommer kunna utvecklas bakom mer rutinerade pjäser (som Simon Löf och Markus Västilä) utan press på sig att behöva bära laget. Det ser väldigt gynnsamt ut.

Bakom hajpade namn som Fredrik Forsberg och Lubomir Fetkovic fick även 21-årige Fjällkeborn en riktigt god utväxling i Väsby under våren. Känslan är att utvecklingen fortsätter och att det kan bli oerhört intressant att följa kommande säsong.

Skyttekung: Oscar Bergkvist, Hudiksvall
Efter att ha gjort en ganska misslyckad figur nere i södern (KRIF och Vimmerby) 15/16, pryglade 22-åringen in pucken i nätet 22 gånger säsongen som gick. Detta i ett lag som inte nödvändigtvis gick som tåget (eller så var det precis det man gjorde, den där metaforen är ju med svenska tåg-mått mätt väldigt missvisande). Kommande vinter spelar han i ett betydligt bättre lag i och med Hudiksvalls uppgradering, ett lag som kommer spendera merparten av sin tid i anfallszon och där han kommer befinna sig i en lysande omgivning. Goda faktorer för att skapa en skyttekung,

Fråga: Hur bra är holländaren?
Holland eller Nederländerna, diskussionen om vad man får och inte får kalla landet som mest gjort sig känt för väderkvarnar, tulpaner och sjuhelvetes vacker fotboll är en fråga i sig, men i det här fallet är det ännu mer intressant att rikta fokus mot Martijn Oosterwijk. Målvakten från det exotiska hockeylandet som Visby/Roma hämtat från Tilburg Trappers i den tyska tredjeligan. Vitsorden som han kommer till Sverige med tycks vara väldigt goda, men spelare med nationaliteten i passet har misslyckats ganska brutalt i Hockeyettan tidigare. Frågan är därmed högst befogad, hur bra är han?

Flopprisk: Real Hudiksvall
Allting talar för att det ska bli toppkänning i Hudiksvall hela vintern, men är det något lag som skulle kunna floppa är det faktiskt Real Hudiksvall. Klubben har haft svårt att klara av favorittryck förr och underpresterat när man förväntats vara ett topplag. Det är något som inte får hända i år. Med tanke på hur mycket och hur kostsamt klubben har laddat på och vilka meriterade och skickliga spelare som värvats finns det inga ursäkter. Hudiksvall måste raka vägen upp i topp och där måste man stanna hela säsongen. Allt annat blir synnerligen floppartat.

Utropstecken: Hajpen! Klassen!
År efter år har östra serien med all rätt bespottats och nedvärderats. Det har varit en ganska sunkig serie med ganska dåliga lag. Publikintresset är fortfarande pinsamt uselt, men med Södertäljes gästspel säsongen 15/16 hände någonting. Det föddes en optimism, föreningarna såg att det går att hävda sig även längs tunnelbanelinjerna och på den vägen är det. Ifjol var två lag från östra serien (Huddinge och Visby/Roma) i kvalserien och till kommande säsong återfinns plötsligt två av de mest uppskrivna och topptippade gängen (Huddinge och Hudiksvall) i hela ligan i öst. Serien har shejpat till sig och blivit något att tala om annat än för sin svaga klass.