Örnsköldsvik har vaknat och straffade Boden i en tät batalj på söndagseftermiddagen. Hela norrserien har frustat igång ordentligt och bjuder på mer spänning än någon annan av ettan-serierna.

Tidigt i första perioden stod Boden upp bra och lyckades bryta vid offensiv blå. Det blev gata rakt in i offensiv zon och uppstod i stort sett ett tre mot noll-läge mot Örnsköldsviks keeper Michal Zajkowski.

Ett tre mot noll-läge som avslutades med ett stenhårt slagskott utanför målramen. Antiklimax.

Men det sammanfattar ändå Boden och dess match ganska väl.

Den hajpade nykomlingen har material för att vara ett av Hockeyettans allra mest underhållande lag. Fysiken och fränheten, viljan att kliva på och tackla finns där. Den offensiva skickligheten finns där också. Men oförmågan att verkligen sticka kniven i köttstycket och avgöra var påtaglig idag.

Johannes Tornbergs 1-1-puck efter tjusig framspelning av Christian Nyman var ett sådant tillfälle. Men tyvärr alldeles för ensamt.

Boden har på papperet ett material som borde kunna spruta in mål och visar bitvis även sådana tendenser i spelet. Men lite för sällan mot Örnsköldsvik. Men som sagt, om gänget får ut hela sin potential kan de bli ett oerhört roligt lag att spana på.

* * *

Sen ska delar av Bodens offensiva oförmåga i söndagens match naturligtvis tillskrivas Örnsköldsvik som gjorde det bra.

Laget har börjat få tillbaka ett gäng skadade spelare och efter en trög start börjat få ordning på grejerna. Straffsegern i Boden var lagets fjärde raka och jämfört med senast jag såg gänget spela, borta mot Östersund (2-4) var det en helt annan grej.

Örnsköldsvik har inte verktygen att underhålla på samma sätt som Boden har men spelar nu en betydligt tryggare hockey. Knappast särskilt flashigt och med en del klantiga utvisningar som måste tvättas bort, men ändå vägvinnande. Att vinna i Boden är inte lätt och Ö-vik behöver inte alls be om ursäkt. Man var minst lika bra som hemmalaget.

Det kanske kan bli en ganska kul serie för det favorithajpade gänget det här ändå.

* * *

Utan att ha någon statistik att stödja mig mot, rutinerade Tommy Wargh tillhörde isens skottgladaste spelare. Men frågan är om han inte hade någon kompispakt med Michal Zajkowski i Ö-vik-kassen. De två har ju en gemensam historik tillsammans i Modo.

När Warg lossade bössan var det nämligen antingen stenhårt och utanför eller mjukt, löst och fjösigt rakt på Zajkowski. Som om det var uppgjort att han inte skulle näta.

Skämt åsido, det var förstås så det såg ut, men Tommy Wargh är en av Bodens allra viktigaste pjäser och skänker skön pondus till laget när han är ute på isen. Och Michal Zajkowski i sin tur tycks ha hittat formen och kommit igång ordentligt efter en aningen trög start. Han storspelade och visade precis varför han kan visa sig bli tungan på vågen för Örnsköldsvik längre fram den här säsongen när det är tänkt att det ska bli succé istället för fiasko.

* * *

Medan flera av de andra serierna ser ut att bli avgjorda ganska tidigt kan norra utveckla sig till en riktigt häftig kamp mellan fyra lag om två platser i Allettan.

Så här halvvägs in i serien ligger Örnsköldsvik (18 poäng), Asplöven (18), Boden (18) och Vännäs (17) inom en poängs marginal på platserna fyra, fem, sex och sju. Fortsätter det på inslagen väg kommer norrserien vara serien att följa för att få spänning längre fram i vinter.

* * *

Precis som i de andra serierna har toppen dock kört iväg. Piteå, Kalix och Östersund är i en klass för sig. Inte minst då Piteå som efter premiärförlusten mot Boden har radat upp elva raka segrar. Klart mäktigt.

* * *

Elias Bjuhr får inte förlängt i tyska Duisburg och är alltså ute på spelarmarknaden igen. Den profilstarke anfallaren vill säkerligen fortsätta sitt äventyr utomlands, men givetvis finns det ett gäng Hockeyettan-klubbar som ivrigt ställer sig i kö.

Marknaden på forwards är tunn och Bjuhr skulle med sitt relativa målsinne och sin gnuggar-mentalitet vara ett tillskott i de flesta gängens laguppställningar. Jag förutsätter att det rings ett och annat samtal.