Pavel Brendl i Hockeyettan, ja jösses.Foto: Bildbyrån

Den gamle tjeckiske stjärnan Pavel Brendl ritade på för Wings av alla lag och Huddinge och KRIF bjöd på ett intressant seriesegrarmöte. Det var en riktigt fin fredag.

Pavel Brendl. I Hockeyettan. I fortsättningsserien.

Den är faktiskt lite svår att ta in.

Jag ska villigt erkänna att jag trodde att den hårdskjutande tjecken hade lagt karriären till handlingarna. Och att han var betydligt äldre än de 36 år han klockar in på.

Men nu ska han alltså lira i Hockeyettan. Med Wings.

Anfallaren som krutade in 34 SHL-mål för Mora 06/07 och 31 baljor för Brynäs säsongen därpå blir naturligtvis en attraktion bara han visar sig i Hockeyettan. Hans skott är fantastiskt och speluppfattningen är det inte heller något fel på. Sådana egenskaper försvinner inte bara för att åren går och karriären går i stå.

Men Pavel Brendl kommer naturligtvis in med en gigantisk mängd frågetecken. Han lirade inte förra säsongen och har inte spelat någonting den här. Hur är egentligen statusen på honom när han kommer in i Wings? Han var inte direkt den som gjorde sig känd för att backchecka hårdast (eller ens vilja vara i egen zon) när det begav sig i SHL och han lär knappast göra mer av den varan när han kommer in som en superstar i en svensk blåbärsliga.

Bara en sådan sak att han väljer spel i den östra fortsättningsserien säger förstås en hel del om hur statusen är. Men ändå. Visst kittlar det lite? Det är en ordentlig profil.

Jag är ordentligt ambivalent. För att Wings, som byggt lite av sitt nybygge på att skryta om hur ungt de satsar och hur mycket utvecklingsplattform de ska vara, nu satsar på en avdankad gammal tjeckisk superstar sänder förstås extremt dubbla signaler.

Men det där med satsa ungt, vara en plantskola och inte betala några löner är egentligen skitsnack vem i vilken förening som än säger det, när chansen uppstår att värva spektakulärt faller ändå alla för frestelsen.

Pavel Brendl i Hockeyettan, ja jösses.

* * *

Det här var kvällen när den södra serien krossade den östra. I alla fall i tre fall av fyra.

Vimmerby-Väsby 7-4, Valbo-Nybro 2-6 och Kristianstad-Visby/Roma 6-0.

I det fjärde fallet blev det betydligt jämnare, men kokar man ner tre perioder av seriesegrarhockey mellan Huddinge och KRIF var det inte oförtjänt att det var hemmalaget som avgick med segern 3-2 efter full tid. Man visade långt ifrån några mästartakter, men var ändå det aningen bättre laget.

Det var en underhållande match mellan två lag som har sina största förtjänster i den offensiva zonen. Bra speed och en hel del skickliga offensiva lösningar, men bitvis förvånande svagt försvarsspel.

Det var så att säga två lag som inte skulle vara i egen zon den här aftonen.

Att Huddinge är ett pucktrillande lag med en backsida vars offensiva slagsida är påtaglig är så klart ingen nyhet och att det blir lite vekt i egen zon ibland kommer som ett resultat av det. Lite mer förvånande då att KRIF släppte så påtagliga ytor i egen zon och inte minst blottade sig fullständigt för Huddinges vassa spelvändningar om och om igen. Jag har upplevt laget som ett betydligt mer stabilt gäng tidigare under säsongen än vad som visades upp ikväll.

Men när två lag som verkligen vill spela hockey släpper till lite blottor defensivt blir det förstås väldigt underhållande att titta på och Huddinge ska ha cred för kliniskt förnämliga avslut i den första perioden.

Fyra av matchens fem mål var riktigt vackra skapelser.

Som helhet är det svårt att dra några direkta slutsatser av mötet mellan de två seriesegrarna, mer än att båda bör ha väldigt mycket mer att ge. KRIF visade glimtar av vad man är kapabla till, men föll på det svaga försvarsspelet. Huddinge kämpar fortfarande för att hitta fjolårsformen.

Upplagorna som visade upp sig idag underhöll, men det krävs mer om säsongen ska bli lång.

* * *

Trist dock att det är som en likvaka att gå på hockey i Huddinge. Långa stunder är det så tyst i hallen att man kan höra sina egna (inte alltid helt angenäma) tankar. Det är en skam att det kommer så lite folk och tittar på ett lag med så höga ambitioner. Speciellt när det nu vankas matcher av så här hög dignitet.

Inte lär det väl bli bättre av att serien har ett våldsamt konstigt spelschema där Huddinge spelar fyra raka hemmamatcher på åtta dagar. Hur ska man kunna engagera publik till att komma och se det?

Hål i huvudet av de som lagt schemat.

KRIF å sin sida spelar nu efter att ha vilat i en hel vecka fyra matcher på sex dagar.

Det är lika obegripligt det.

* * *

Sebastian Magnusson är väl knappast den som gjort sig känd som Hockeyettans rappaste anfallare, men den storväxte forwarden tycks ha adderat en speed-dimension till sitt spel, kanske med hjälp av den där hårmanen (en vinge?) som numera fladdrar förnämligt under hjälmen.

Idag tyckte jag han tillhörde de piggare aktörerna i KRIF innan han tacklades illa mot sargen i slutet av den andra perioden och tvingades avstå från spel i den tredje. Han är en attraktion som är kul att se spela hockey.

Men största KRIF-utropstecknet i matchen tycker jag ändå var målvakten Isak Edman. Han har krigat i det tysta som andrekeeper och i skuggan med Sollefteå, men nu har han börjat skina. I tredje perioden gjorde han några ruggigt vassa parader som höll KRIF kvar i matchen.

Nollan mot Kristianstad senast och en väldigt fin insats idag. Som jag varit inne på tidigare, det är inte alls självklart att det är Oscar Malm som är etta i KRIF. Nu har Isak Edman fått två raka starter i kassen och jag ser det inte alls som osannolikt att han lägger beslag på förstaspaden helt och hållet.

Det kanske är dags för ett riktigt genombrott.

* * *

I Huddinge är det många som bjuder på fart och flärd men idag kändes det som att Marcus Lissäng var på ordentligt spelhumör och så väl Joakim Hälleström som Dennis Nordström hade några riktigt snygga aktioner.

* * *

Det stod Huddinge mot KRIF i matchprogrammet men i själva verket var det ganska mycket SSK 2 mot SSK 3 som möttes.

Nästan komiskt hur många spelare som lirat i Södertälje den här eller förra säsongen som befann sig på isen.

I Huddinges ringhörna: Erik Ullman, Adam Hansen, Marcus Lissäng, Henrik Nyberg och Patrik Kallmert.

I KRIF-hörnan: Hampus Olsson, Karl Olofsson och Sebastian Owuya.

Av dessa var det väl egentligen ingen utöver nämnde Lissäng som stod ut jättemycket, men Henrik Nyberg syntes, både i poängprotokollet och genom att dra på sig Huddinges enda utvisning i matchen (ganska komiskt egentligen att lagen totalt hade en tvåa var, Nybergs boarding som domaren först inte ville ta trots att den var solklar och sen en snabb kompensationsutvisning direkt efter det, annars var det stängda och igentejpade ögon som gällde, det var väl bråttom hem till bronsmatchen JVM).

Jag förstår ärligt talat inte varför Södertälje lånar ut 23-åringen. Han gjorde inte sin största match idag, men är en spelartyp och skicklig nog att definitivt höra hemma i allsvenskan.