Foto: Bildbyrån

Visby/Roma har fått en usel start på Allettan och inte alls stått att känna igen. Nu måste laget hitta så väl spelet som humöret snabbt om det inte ska bli ett jobbigt race mot playoff.

Mitt i kvitteringsjakten hemma mot KRIF, vid underläge 1-3 och med en och en halv minut kvar att spela tjurade Carl Ericson till efter en smäll och sulade med hjälp av klubban sin ena handske över sargen. Han visades i situationen ut två minuter för interference (?) och sumpade på så sätt alla lagets chanser att ta sig ikapp.

Det är en ögonblicksbild som passar väldigt bra för att beskriva Visby/Roma så här långt i Allettan säsongen 17/18.

Det grinar emot och är frustrerat.

I onsdags misslyckades laget med att hemma på Gotland ta kommandot mot ett KRIF som inte klarade att slå en passning till rätt adress och fick sedan se sig ifrånåkta av ett lag som tackade ja till den bjudningen och växte in i matchen.

Samtidigt som KRIF började få ordning på sitt spel började Visby-spelarna hänge sig mer och mer åt solokörningar och resultatet blev därefter.

Laget tar väldigt många felbeslut därute på banan och hamnar fel så väl offensivt som defensivt.

Det är klart att stordemoleringar (0-6 mot Kristianstad, 2-9 mot Huddinge och 1-6 mot Vimmerby) gör sitt till för att sänka moralen, men Visby/Roma står inte att känna igen. Inte bara då för att de släpper in mycket mål och själva har svårt att få dit pucken, utan även i sin uppenbarelse.

Ögänget brukar vara skickliga på att ligga på gränsen och störa sina motståndare. Men nu stör man snarare sig själva. Av det jag sett laget i Allettan har det snarare handlat om sura handskar i ansiktet och oövertänkta tjuvnyp av frustration som går ut över den egna insatsen snarare än stör motståndarna. Det är inte så Visby agerar när laget är i harmoni och fungerar.

Jag snackade länge med sportchefen André Lundholm idag och han konstaterade att inget hade klickat och tryckte samtidigt på att laget försökt spela för konstruktivt. Att de blivit kvar för länge i egen zon alldeles för ofta och att det straffat sig lika mycket som det gått ut över offensiven. De ligger naturligtvis mycket i det. (Ett längre snack hittar ni här).

Det raka, aggressiva och svårforcerade Visby har inte funnits där.

Men nu måste Visby börja hitta sig själva, både spelmässigt och humörmässigt.

Det funkar inte att åka omkring och vara frustrerade a la Ericson i kvitteringsjakten även om allt som kan grina emot har grinat emot.

Närmast väntar Real Hudiksvall på bortaplan innan Huddinge besöker Gotland. Två lag som tvärtemot Visby fått en flygande start på Allettan och tillhör toppen av serien.

Det är ruggigt tufft motstånd, men Visby måste börja vinna om självförtroendet inte ska tryckas allt för långt ner i skridskoskaften. För någonstans är det förmodligen just det som det handlar om. Visby har till stora delar ett lag likt det om räckte till kvalserien ifjol och klubben har en tradition av att alltid vara med länge i playoff.

Men just nu är man långt ifrån den kvalformen.

* * *

Att Västerås väljer att ”spetsa” sin allsvenska satsning med Lucas Venuto från Borlänge säger en hel del om hur tunn spelarmarknaden är.

För ska jag vara helt ärlig, jag tror att den 23-årige kanadensaren kommer göra varken till eller från i Västerås.

Vi snackar om en trollgubbe med bländande teknik som har svårt att passa in i svensk lagmentalitet och taktiskt driven hockey. Han gjorde succé i Mörrum säsongen 15/16. Men laxarna var kass den säsongen och i laget som kom sist i kvalet och åkte ur Hockeyettan fick han göra lite som han ville.

I Kristianstad säsongen därpå gick det betydligt trögare. Venuto briljerade med sitt fina lir men fick inte ut särskilt mycket produktion av det och när han inte fick en roll långt upp i lagets hierarki blev det så motigt att han lämnade klubben. Det var det bästa för båda parter.

Till den här säsongen valde Mats ”Horndal” Johansson väldigt okarakteristiskt att chansa med kanadensaren (det brukar inte vara hans grej att varken chansa eller värva utländskt) i Borlänge och det giftermålet räcker nu alltså inte heller till säsongsslut. Ingen blir väl direkt förvånad när han berättar för VIK Fan Central om svårigheter att passa in i taktiken och brister i det hårda jobbet.

Med andra ord, det är en sevärd spelare som kan producera skapligt, men ingen som lyfter ett lag mot Hockeyallsvenskan.

Sportchef Zetterberg är inte den som gör intryck av att göra ett slarvigt jobb. Han har naturligtvis slagit signaler och tagit reda på alla tidigare omständigheter. Men Västerås behöver få fart på offensiven. Västerås behöver en rightare. Västerås behöver någon som kliver in och bryter mönstret.

Med tanke på hur marknaden ser ut är det förmodligen värt att chansa.

Venuto kommer givetvis inte göra laget sämre. Men det är ingen frälsare som omedelbart gör gurkorna till en större allsvensk kandidat än vad man redan är.

* * *

Douglas Lögdal blommade ut fullständigt i Mariestad ifjol och fick till den här säsongen chansen i Hockeyallsvenskan med Vita Hästen. Ett klubbval som fick många att lyfta lite på ögonbrynen.

Nu står det också klart att han lämnar klubben.

Ordförande Yvonne Anglesjö berättar för Norrköpings Tidningar att det beror på ”personliga och sociala skäl” och att han ”inte mår bra”.

Nu ryktas 25-åringen vara på väg tillbaka till Mariestad och hintarna jag får därifrån säger samma sak. Det vore naturligtvis en förnämlig värvning för skaraborgarna.

Det skulle göra Bois till en allsvensk utmanare på allvar och samtidigt får man lyfta på hatten för hur framgångsrik föreningen är på att locka tillbaka gamla spelare.

Eddie Davidsson och Erik Olsson valde att komma tillbaka inför den här säsongen och nu kan det alltså bli så att även Douglas Lögdal kommer tillbaka.

I Mariestad trivs man uppenbarligen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *