Foto: Bildbyrån

Mottagandet av förslaget på nytt serieupplägg för Hockeyettan har blivit lite av ett pinsamt magplask.

Man kan tycka vad man vill om det nya förslaget med sina för- och nackdelar, men reaktionen, den offentliga missnöjdheten från många klubbar var nog inte riktigt vad som var tänkt.

I den 12 sidor långa rapport som kommer med serieförslaget står det att läsa att det är ”brett förankrat hos alla klubbar”.

Men efter att det skickats ut har klubbarna istället klivit upp på barrikaderna och protesterat högljutt.

Klubbarna i norrserien har rent av gått samman och skickat en skrivelse till Hockeyettans styrelse, undertecknad av alla utom Östersund, där de slår fast att de inte står bakom det nya förslaget och kräver att gemensamt få vara med och föra sin talan i framtagandet av ett nytt serieupplägg.

Representanter från andra serier har lyft på ögonbrynen och opponerat sig även de och så vitt jag förstår är inte den sista negativa skrivelsen med synpunkter på förslaget till nytt serieupplägg skickad.

Vi kan kalla det ett maffigt bakslag när en sådan här sak som borde vara något positivt och visa upp en enad liga istället möter kraftigt motstånd hos de egna medlemmarna.

Men egentligen är det kanske inte så konstigt. På ytan kan det se ut som att förslaget är väl genomarbetat, men processen hade (och borde) kunnat vara en helt annan.

Det har funnits all tid i världen att ligga steget före. Att vrida och vända på funderingar, analysera och skissa.

Istället anordnades sportchefsträffar i slutet av januari. Et nytt möte med utsedda representanter från de fyra serierna samtidigt som transferdeadline den 15 februari och där och då skissades förslaget fram.

Att så viktiga saker som har en stor påverkan på alla klubbar för en ganska betydande framtid ska städas av med vänsterhanden under en dag där fokus ligger lika mycket någon annanstans är inte optimalt.

Steget från att alla är med på ett möte till att saken är ”brett förankrad” i klubbarna är ganska lång skulle jag vilja påstå.

Det är begripligt att många känner sig lite överkörda när det slutliga förslaget landar i något som ligger långt ifrån det man själva känner och lade fram i samband med mötena.

Hade man jobbat metodiskt, långsiktigt och genomtänkt istället för att göra en klassisk brandkårsutryckning hade förslaget förmodligen blivit bättre och mer accepterat.

Då hade man sluppit klubbar som öppet vädrar sitt missnöje och sluppit det pinsamma magplask som det nu faktiskt blivit.

För det ser ju ganska illa ut när man säger ”här är klubbarnas förslag” och klubbarna skriker neeeeeeeej.

* * *

Men vad är det då som klubbarna protesterar mot? Vad i det lagda förslaget är det som är så hemskt?

Först och främst ska väl sägas att det inte är rakt igenom ruttet, det finns flera delar i förslaget som är riktigt bra. Men att det reageras på de påtagliga brister som finns är sunt.

Ett problem är naturligtvis den skrotade kvalserien och ett system med direktkval och mängder av playoff-matcher som kommer göra det svårare att ta sig från ettan till allsvenskan. Hur Hockeyettan kan lägga fram ett förslag som påtagligt försvårar för de egna lagen att ta steget upp verkar många tycka är ytterst märkligt. Jag håller med dem.

Men det är egentligen två helt andra saker som verkligen rör upp känslor.

Norrklubbarnas käpphäst är antalet matcher.

I det nya förslaget ska det spelas 33 matcher i grundserien innan jul. Det är något som klubbarna i söder, med krypavstånd mellan orterna, törstar efter, men för klubbarna i norr blir det en omöjlighet.

Med hänsyn till de geografiska avstånd som råder i serien är det orimligt så väl sett till resorna som till det ekonomiska att spela så många matcher mellan 16 september till 20 december framhåller man. I alla fall i dagsläget när det inte betalas ut några resebidrag och några sådana finns heller inte med i det nya förslaget.

Men det som det hojtas mest över från norr till söder är förmodligen att möjligheten att ta sig från fortsättningsserien till vidare playoff slopas helt.

Många fasar för att det kan komma att göra om vårserien till en ren transportsträcka. Förmodligen med all rätt.

”Vi ser ytterligare ett problem i förslaget på den nya Vårettan. Att spela en serie över 20 omgångar där det inte finns någon morot att vinna serien är helt bortkastad. Det kommer att bli en transportsträcka för majoriteten av lagen fram till sommarlovet. Publiken vill se matcher som är av betydelse”, skriver norrlagen i sin skrivelse till Hockeyettan.

Även om det finns en tydlig problematik i att fortsättningsserielag kan ”köra om” Allettan-lag på upploppet är det en klart rimlig kritik.

Om det nu blir en ”gör om gör rätt”-process innan förslaget lämnas vidare till Svenska Ishockeyförbundet (för det är ju trots allt bara ett förslag) eller om man väljer att köra vidare med det som ligger återstår att se.

Men debatten och diskussion lär rasa vidare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *