Kalmar hann knappt mer än bli klara för spel i Hockeyettan förrän de börjar göra avtryck.

Till tisdagsträningen kom två spelare, som uppenbarligen tagit det där med firande på lite för stort allvar, berusade. Det rapporterar Barometern.

Det ser så klart inget vidare ut att bete sig på det viset. Det är en skandal om man vill ta till kraftuttryck och i grund och botten är hela ämnet hockeyspelare och alkohol ganska beklämmande i och med att hantering av berusningsmedel inte brukar vara en paradgren bland utövarna. Men någonstans blir det ändå lite upp(för)friskande.

Det sätter en standard för Kalmar och vad som nu kan förväntas av föreningen.

Naturligtvis inte att spelarna ska springa omkring och vara berusade i tid och otid, men att det är en rock’n’roll-förening där lite vad som helst kan hända.

Ett gäng som kommer sätta lite färg på Hockeyettan. Något ligan efter en ganska gråmelerad säsong är i behov av.

För Kalmar HC kan utan tvekan sorteras in i facket poplag. Ett gäng som med hjälp av (som vissa ilsket muttrar) halvsuspekta finansiärer lastat in bra med cash och byggt ett starkt lag med ett enda syfte, att ta sig upp. Ett gäng som rör upp känslor och som skapar ett älska eller hata-läge bara med sin blotta existens.

Uppkomlingen som spänner musklerna och inte visar respekt för någon. Inte för kultur. Inte för sportslig styrka. Ett gäng som bara ska framåt och som det händer både det ena och det andra oväntade omkring.

Vi har sett det förr och varit lika fascinerade allihop. Senaste exemplet var väl Karlskrona. Där hände det grejer så väl på som utanför isen och skapades känslor så det slog gnistor. Var man än vände sig fanns det alltid en åsikt om KHK.

Med andra ord, jag förväntar mig mycket av Kalmars intåg i Hockeyettan.

Och jag älskar att man redan nu slår fast att det inte kommer handla om att bara försöka etablera sig och hålla sig kvar när man kliver in som nykomling. Målbilden är större än så, siktet ställs betydligt högre.

Oblygt poplag som sagt.

Men okej, om vi lägger dramatiken vid sidan av rinken åt sidan och fokuserar på det sportsliga.

Om Kalmar nu vill bli mer än bara en nykomling som kämpar för att hålla sig kvar, kanske rent av siktar på att ta sig till Allettan från den tuffa söderserien. Hur bör man då bygga?

Faktum är att man redan nu sitter på ett ganska starkt manskap. Det är inget vanligt division 2-gäng som snubblat sig upp i ettan. Men slagsidan är, som så ofta med den här typen av gäng, åt det offensiva.

Kan man övertyga en rutinerad herre som Jarkko Oikarinen, Victor Crus Rydberg, Jarkko Hattunen, kanske rent av Jimmie Svensson (?) och ett gäng till av de offensiva spetslirare som finns i laget att stanna har man en god grund att bygga vidare kring.

Men det största fokuset borde naturligtvis läggas på defensiven. Det blir svårt att flärd-spela sig till toppen av Hockeyettan på ett sätt som är möjligt i division 2. Ett par duktiga defensiva backar som komplement till de backar som stannar skulle inte skada.

Men så borde man naturligtvis också förse sig med en skicklig sista utpost. En målvakt som kan spika igen och ge hela laget trygghet. Avancemangskeepern Antti Leskinen är säkert bra, men jag tänker något aningen mer säkert kort.

För att återigen ta Karlskrona som exempel. De betalade mycket för att få in Timo Leinonen i kassen, utan honom hade de aldrig gjort den resa som de gjorde. Magnus Åkerlund tog Sundsvall till Hockeyallsvenskan i stort sett på egen hand och det var inte förrän Joel Gistedt värvades till Kristianstad som skåningarna växte ut till ett riktigt topplag. För att ta några exempel.

Det behöver naturligtvis inte vara SHL-meriterat eller någon med lång och strävsam karriär. Men någon med erfarenhet uppifrån som vet vad det handlar om. Gärna en talangfull keeper med potential att studsa tillbaka uppåt än en åldrande herre som kliver ner för att karriären är på väg åt fel håll.

För att bara dra ett namn ur hatten som exempel, kanske skulle Wictor Ragnewall kunna vara en sådan?

25-åringen spåddes en lysande framtid när han slog igenom i Tingsryd men fick aldrig riktigt fäste och de två senaste säsongerna i Oskarshamn har väl i ärlighetens namn inte riktigt blivit som det var tänkt. Men potentialen är skyhög, allsvensk rutin finns och det står klart att han inte kommer fortsätta i klubben som från Kalmars håll ligger ungefär en timmes bilväg bort.

Ragnewall, eller någon i en liknande position skulle kunna vara en perfekt lösning för Kalmar om man ska leva upp till ambitionen att sikta högt direkt.

Man måste samtidigt fundera över tränarsituationen. Jag har tidigare varit inne på att det hade kunnat vara kul att se Andreas Holfelt som visats på porten av sin hjärteklubb Nybro i Kalmar-båset. För att skapa lite extra gnista, om det nu skulle behövas.

Men hur det än blir med laget. Vi kan nog förvänta oss att det blir en hel del rock’n’roll.