Västerås är tillbaka i Hockeyallsvenskan igen.Foto: Bildbyrån

Grattis Västerås!
Degraderingen, det som såg ut att vara så hemskt, blev istället något fantastiskt. 

Efter en säsong och väldigt många nya lärdomar blir det Hockeyallsvenskan igen till hösten efter en formidabelt genomförd kvalserie av Västerås. Högst välförtjänt. Det är en häftig säsong som gulsvart har genomfört.

Men tänk om Västerås inte fullständigt slutat att spela försvarsspel och lyckats hålla undan även de sista 46 sekunderna borta mot Björklöven den 3 mars ifjol.

Då hade historieskrivningen varit en helt annan. Förmodligen till det sämre för Västerås.

Jag åkte till gurkstaden redan i augusti och träffade backklippan Kenny Källström. En av många som nu fick chansen i VIK när laget ramlat ner i Hockeyettan.

Han håller på Blackburn Rovers.

Ett engelskt fotbollslag som sedan 28-åringen fattade tycke för dem hunnit rasa från en ganska fashionabel tillvaro i Premier League hela vägen ner i tredjedivisionen.

Lite av ett fotbollens svar på Västerås. En klubb med höga ambitioner, men som pryglat sina fans med usla resultat och misslyckade säsonger.

Med andra ord, ur en supportersynvinkel borde Kenny Källström verkligen kunna identifiera sig med de gulsvarta gurkorna. Han borde ha vetat precis hur de kände efter raset ner i Hockeyettan.

Ikväll fick han fira avancemang tillsammans med dem.

En fanskara som under den här säsongen identifierat sig med laget på ett fantastiskt sätt. Det som hände i Södertälje när de åkte ner i ettan har nu också hänt i Västerås.

Det går att skriva väldigt mycket om hur VIK lyckades bygga en ramstark defensiv, hur sportchefen Patrik Zetterberg gjorde ett lysande jobb med att vända på pusselbitarna och förstärka lagmaskinen så som lagmaskinen behövde förstärkas och hur Marcus Dahlbom med förtroendet växte till den vägg han är ämnad att vara.

Men det allra mest häpnadsväckande och glädjande med Västerås korta gästspel i Hockeyettan är symbiosen med fansen och processen där VIK rest sig från rasmassorna och vänt en tillvaro som havererande flopplag till svallande glädje och jubel.

Det är som att klubben och laget och kanske rent av fansen funnit sig själva igen i Hockeyettan. Hittat glädjen med hockeyn och samtidigt hittat en ny melodi och väg att gå.

Stålbadet Hockeyettan blev till glädjekarnevalen Hockeyettan.

Västerås står på en mycket bättre plats idag än när man hackade i Hockeyallsvenskan och har samtidigt skapat positiva minnen som supportrarna kan rida länge på.

Västerås har blivit en vinnare.

Så positivt kan ett sent mål i baken i en helt avgörande match uppenbarligen vara.

Hade Västerås inte åkt ur hade de förmodligen stått och stampat på samma plats ännu. Då hade man kanske slutat typ nia i Hockeyallsvenskan, suttit med överbetalda floppimporter och haft fans som tyckt att hockey var mer lidande och plikt än något annat för att laget aldrig gav något tillbaka.

Det är förstås ett högst hypotetiskt resonemang, men…

…i slutändan var alltså Zach Hamill en Västerås-hjälte.

En säsong i Hockeyettan gjorde VIK väldigt gott, men nu är klubben välförtjänt tillbaka i finrummet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *