Den stora snackisen i Hockeyettan de senaste dagarna har varit Huddinge och det drastiska beslutet att bryta med ett helt koppel av spetsspelarna från den gångna säsongens trupp.

Måns Krüger, Marcus Lissäng och Dennis Nordström satt på kontrakt som efter diskussioner avslutas och skaran Adam Hansen, Eric Backman, Patrik Kallmert och Mathias Franzén erbjuds inte några nya kontrakt.

Eller om man så vill, klubben säger tack men nej tack till ettan, tvåan, trean, sexan och sjuan i den interna poängligan. Till östseriens poängbäste back. Till den store hjälten från Hockeyettan-finalen säsongen 16/17. Till ett helt gäng spelare som gjort flertalet säsonger i Björkängshallen.

Kort och gott, till en bunt av Hockeyettans bästa spelare.

Klart att det har rört upp känslor och höjt ett helt gäng ögonbryn.

Jag snackade med sportchefen tillika tränaren Fredrik Mälberg idag för att reda ut vad det är som händer egentligen och det tycks som att målet med de spektakulära skilsmässorna är att höja ambitionsnivån i truppen.

– Vi har kommit till ett vägskäl och vår verksamhet bygger mycket på engagemang och eget driv, sa han (ett betydligt längre snack om omständigheterna och resonemanget hittar ni här).

Han säger inte att spelarna som man nu avslutar samarbetet med har varit bekväma eller att de inte har arbetat hårt.

Men jag gör tolkningen att man inte tror sig kunna få ut max av spelare som kanske har en ganska behaglig tillvaro i division 1 och kan vara nöjda med tillvaron som poängsprutande stjärnor i ett bra lag i Hockeyettan. När civila situationer, med bra jobb och så vidare i vissa fall dessutom påverkar. Att man hellre vill fylla tröjorna med spelare som brinner som tokar för att ta sig uppåt i hierarkin.

Samtidigt snackas det lite om att några av de etablerade spelarna inte var helt nöjda med hur det var säsongen som gick. Det går nog lite åt båda håll det där.

Rent principiellt kan jag förstå tanken att rensa ut spelare som åker runt och har det gött. Men det gör inte de här besluten mindre kontroversiella.

Det är ju verkligen inte vilka som helst som lämnar klubben.

Det är så pass mycket spets att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta lika bra ersättare att peta in i Hockeyettan-truppen. Driv eller ej. Speciellt för en klubb utan större kassakista. Huddinge kan fylla på med hur målmedvetna ynglingar som helst, det blir ändå svårt att leva upp till de skridskor de nu får att fylla.

Att plocka bort ett par stycken ur befintlig trupp hade förmodligen varit helt rätt, att skeppa så mycket spets på en och samma gång kan komma tillbaka och bita Huddinge i arslet.

Men å andra sidan, laget har strandat i kvalserien två säsonger i rad och egentligen inte varit nära Hockeyallsvenskan trots riktigt namnstarka trupper. Nu senast vek man ner sig fullständigt när kvalserien skulle till att avgöras (0-6 i båda de två avslutande bortamatcherna mot Västerås och Troja/Ljungby och en oförmåga att besegra avsågade Piteå under ordinarie tid i sista hemmamatchen).

Så något måste göras om. Kanske är det inte så konstigt att åtgärderna då blir drastiska.

* * *

Några lägger förmodligen av, men annars är den flod av spetsspelare som nu forsar ut ur Huddinge bingo för övriga Hockeyettan-klubbar.

Det är nog ingen högoddsare att åtminstone några hamnar hos nykomlingen Segeltorp (som red på gamla Huddinge-lirare som Gustav Björklund och Erik Rosén på sin väg mot ettan).

Det kan bli sköna ”derbyn” i höst.