Foto: Bildbyrån

För andra gången på fyra år ansöker Helsingborg om rekonstruktion för att verksamheten inte ska gå omkull. Frågan är om det inte är så att existensen i Hockeyettan börjar sjunga på sista versen.

Helsingborg tvingas till rekonstruktion för att rädda elithockeyn i stan. Intäkterna från publik och sponsring har helt enkelt inte varit stora nog för att det ska fungera att driva verksamheten.

Det är samma visa som för fyra år sedan, i december 2014, då samma klubb också tvingades ansöka om rekonstruktion.

Man kom tillbaka på grön kvist då, men frågan är om det inte är sista dansen i Hockeyettan vi ser den här gången.

För Helsingborg fick ju starta om på ny kula senast det begav sig och på bara fyra år har man lyckats hamna i samma prekära situation igen.

Den här gången har man ju dessutom gjort det med så mycket av en budgetsatsning det går att göra i Hockeyettan. De senaste säsongerna har Helsingborg sannerligen inte levt med någon större kostnadskostym. Truppen som Tim Brithén basar över i år är snarast att betrakta som en budgettrupp deluxe med väldigt unga, billiga spelare.

Det finns inte så mycket kostnader att kapa. Materialkostnader kommer man ju inte undan om man ska bedriva hockeyverksamhet och det går så att säga inte att skita i att resa till bortamatcherna. Då måste det in medel via intresse och det har Helsingborg svårt att få till.

Med andra ord måste frågan ställas om Helsingborg verkligen har det ekonomiska underlag som möjliggör spel i en så pass elitdriven liga som Hockeyettan. Det här är ju så att säga inte en storsatsning som gått åt skogen, det är en gnetande klubb som inte lyckas engagera sin bygd och få ihop det.

Ovanpå frågeställningen om Helsingborg verkligen har vad som behövs för att lira i Hockeyettan bör en sak till tas med i reflektionen.

Ett krävande kontrollår.

Helsingborg är en av 14 klubbar som fick dispens för att spela i Hockeyettan den här säsongen eftersom de inte levde upp till de ekonomiska kraven. Till våren kommer inga handlingsplaner i världen att hjälpa, då är det 200 000 på kontot som gäller.

Det kanske är en illvillig plan att rekonstruera sig till ett positivt eget kapital. Det låter nästan så mellan raderna om man lyssnar på hur snacket går. Men att påbörja rekonstruktion i månadsskiftet november/december för att sedan ha 200 000 färska loppor att flasha för förbundet till våren.

Nej, det låter inte särskilt sannolikt.

Det allra mesta talar för att vi inte ser Helsingborg i Hockeyettan nästa säsong vad som än händer.

Planen just nu tycks ändå vara att spela klart säsongen. Sportsligt gick laget in och gjorde en heroisk insats mot Troja/Ljungby (förlust 2-3) på onsdagskvällen trots det tunga beskedet i bakhuvudena (truppen fick beskedet i måndags) och vad jag förstår ska söderseriejumbon rent sportsligt försöka kriga på samtidigt som byråkratins kvarnar maler vid sidan om.

Vi får väl se vad som händer. Under den här typen av omständigheter är det kanske inte jättekul att spela vidare i klubben och jag skulle kunna tänka mig att kommande Allettan-gäng gärna är med och botaniserar i godispåsen av spetsspelare som ändå presenterat sig den här hösten.

Målvakten Daniel Wahlberg och målkungen Johan Zarwel (som lånas ut till Karlskrona redan i helgen) är till exempel spelare som klivit fram starkt och mycket väl kan bli högvilt för andra klubbar.

De har all potential i världen att dansa vidare i Hockeyettan.

Men frågan är om Helsingborg inte håller på att ta de sista stegen i valsen.