Linus Ryttar (Väsby) och Gustav Griborn (Kalix) är två av målvakterna som ingår i riktigt vassa målvaktspar inför Allettorna.Foto: Bildbyrån

Det är klart för spel i Allettan, det är nu agnarna ska sållas från vetet och i slutändan några kvalserielag med förhoppning om spel i Hockeyallsvenskan plockas fram. Men först har några av de tilltänkta topplagen viktiga val att göra.

Det finns egentligen inget negativt med att ha två riktigt bra målvakter i truppen…eller jo förresten, om man låter dem dela på uppgiften.

Försök har gjorts att låta två jämnbra målvakter dela på ansvaret i jakten på finrummet. Men det slutar aldrig särskilt väl. Snarare är det så att hur bra målvaktspar ett lag än har måste en av keeprarna vara inspelad som förstemålvakt när det är dags för spel i en eventuell kvalserie.

Blickar vi bakåt till tidigare kvalserier är historien full av övertydliga bevis.

Ifjol spikade Marcus Dahlbom igen och ledde Västerås till Hockeyallsvenskan, säsongen innan var det Robin Johansson som spikade för Troja. 15/16 var Linus Lundin hjälte i Västervik och framförallt minns väl alla hur salig Alexander Sahlin gjorde supportrarna som given etta i SSK. 14/15 var Magnus Åkerlund i stort sett ensam ansvarig för Sundsvalls avancemang, IK Pantern litade hårt på Viktor Andrén och Wictor Ragnewall ägde spaden i Tingsryd (tills han gick sönder), alla tre gick upp. Året dessförinnan var Axel Brage stor hjälte för Vita Hästen.

Det fortsätter likadant om vi fortsätter blicka bakåt i tiden.

Gäng som till exempel Troja och Huddinge har vid olika tillfällen klivit in i kvalserien utan att någon haft ett bastant grepp om en förstaspade och det har vid de tillfällena inte slutat väl.

Med andra ord, en uttalad högpresterande förstekeeper är i stort sett ett måste om ett lag ska ta sig till Hockeyallsvenskan.

Det skapar ett delikat dilemma för några av de tilltänkta topplagen i Hockeyettan inför Allettorna. För det är ju nu det är läge att verkligen lyfta fram en målvakt och bygga upp honom så mycket som möjligt för framtida stordåd.

Därför ska det bli väldigt intressant att se hur gäng som KRIF, Troja/Ljungby, Vimmerby, Huddinge, Kalix och Väsby hanterar sin målvaktssida nu när allvaret börjar.

Tränarna kommer naturligtvis slå till med floskeln ”vi har två bra målvakter, de ska få kampas om det”. Det säger väl till och med de ledare som låter sin extremt uttalade etta spela 21 av 22 matcher i grundserien. Men i de nämnda lagen finns lyxproblem som måste tas tag i.

I KRIF är Oscar Malm den rutinerade pjäsen som varit med förr och som fått något fler starter i grundserien, men ungtuppen Daniel Rosengren har stuckit upp och fått betydligt fler starter än vad många nog trodde på förhand. Han har imponerat och spetsat till målvaktskonkurrensen på ett intressant sätt.

I Troja/Ljungby har allsvenskt meriterade Wictor Ragnewall och late bloomern Anton Svensson delat broderligt på speltiden och gjort det bra. Ingen hade egentligen kunnat kräva så mycket mer av någon av målvakterna så här långt.

Det är kanske i just Troja och Vimmerby målvaktsdilemmat blir som störst. För även Vimmerby har ju ett helt briljant målvaktspar. Unge lovande Jonathan Stålberg och lite mer rutinerade Tomas Rydén har delat ganska lika på starterna i grundserien och båda har varit oerhört bra. Vimmerby har sett täta ut vem som än har stått, men socialcoachning kommer som sagt förmodligen inte ta gänget hela vägen.

I Huddinge krigar trotjänaren Daniel Fahlström på och har i år fått konkurrens av unge uppstickaren Pontus Eltonius. De har delat jämnt på speltiden och levererat storartade siffror båda två.

Samma sak gäller i Kalix där unge Jacob Carlsson och stockholmaren Gustav Griborn delat på speltiden och visat att de båda är hungriga på en förstaspade.

I just Väsby är situationen en aning annorlunda. Laget gick in i säsongen med ett dött lopp om förstaspaden mellan två talangfulla målvakter, men Robin Wallin såg ut att ha tagit täten när han lånades ut till AIK och var borta ett flertal matcher. Då klev Linus Ryttar fram och spetsade till konkurrensen. Nu blir det förmodligen dags att välja även där.

De nämnda klubbarna har naturligtvis en styrka som gör konkurrenterna gröna av avund. Att ha två så pass skickliga burväktare är få förunnat.

Men det är faktiskt så att om framgång i kvalserien hägrar, då är det dags att göra någon av de två aningen besviken.

Det börjar bli hög tid att välja.