Spelare från Hockeyettan gör succé i Hockeyallsvenskan. På lån. I en fungerande värld hade de över huvud taget inte varit där.

Hockeyallsvenskans sista omgång innan jul. I Västervik-tröjan assisterade Hampus Harlestam till segermålet borta mot Modo. I Oskarshamns dress visade Janne Kivilahti vägen mot 7-0 hemma mot Karlskrona genom att hänga matchens första kasse och i Umeå blev Kevin Loppatto stor hjälte med sitt avgörande 3-2-mål för Björklöven mot AIK.

Gemensam nämnare för de tre herrarna är att de inte borde ha varit där över huvud taget.

För de är stjärnor i helt andra klubbar. I Hockeyettan.

Helt ärligt, jag låter som en raspig gammal bedrövelse till skiva när jag vecka ut och vecka in orerar om styggelsen med alla dessa lån. Men jag blir så fruktansvärt less.

På ett sätt kan man naturligtvis tycka att det hela ur ett Hockeyettan-perspektiv är yeah yeah, wow wow, kolla vad mycket grym talang det finns i Hockeyettan, liksom.

För så är det ju.

Men samtidigt är det oerhört sorgligt att det fungerar som det gör. Att de allsvenska klubbarna istället för att bygga egna vettiga trupper med någon form av djup plockar och tar från Hockeyettan lite som de vill.

Uppåt begränsar de lånemöjligheterna, neråt lånar de hejdlöst (MrMadhwak gjorde en bra sammanställning över lånen så här långt den här säsongen nyligen). Det ylas högt över att SHL-lagen kan plundra ligan så långt fram som i juli, själva plundrar de Hockeyettan mitt under säsong.

Det är offerkoftor och dubbelmoral i en hejdlöst osmaklig blandning.

Man kan tycka att det väl är kul för spelarna och att ettangängen (just nu) ändå är spellediga, men det finns så klart baksidor ändå. Vimmerby och Västervik är två heta rivaler. Det är inte alls särskilt långsökt att tänka sig att de kan komma att mötas i en kvalserie fram i vår. Att Jonathan Stålberg och Hampus Harlestam då varit och gnuggat med fienden under säsongen blir förstås bara jättekonstigt. För att ta ett exempel.

Det känns som att det är dags för Hockeyettan-klubbarna att sluta stå med mössan i hand och mumla om att ”det är en fjäder i hatten för vår verksamhet att de hockeyallsvenska klubbarna vill ta våra spelare” eller ”det är bra för oss att ha ett samarbete med den hockeyallsvenska klubben X”.

Hockeyallsvenskan är de äldre mobbarna på skolgården som tar de små kidsens godis bara för att de kan och slipper mothugg för att småttingarna inte vågar annat än att gilla läget.

Klubbarna i andradivisionen gick ihop inför säsongen och formulerade någon form av regelverk kring begränsning av lån från SHL. Hockeyettan-klubbarna borde gå ihop och bestämma att njet, vi har ingen lust att bjuda de allsvenska klubbarna på en enda spelare. Sluta skriva kontrakt med klausuler och börja värna om sig själva och sin sportsliga framgång.

Det är inte Hockeyettans sak att bistå klubbar som är för undermåliga på scouting för att hitta de billiga spetsarna på egen hand och för fattiga för att kunna stå med så pass breda trupper att de klarar några skador eller att spelare smiter iväg på landslagsuppdrag.

Det är inte Hockeyettans sak att vara någon form av spelarbibliotek som alltid kommer till undsättning när allsvenskan kallar.

Det är dags att ge fingret åt de fattiga offerkoftorna.