Foto: Bildbyrån

De sista matcherna för 2018 är spelade. Ikväll stänger vi året med smaskig mat, välsmakande dryck i rimliga mängder och ett gäng löften som vi i slutändan ändå inte kommer kunna hålla. Men några funderar nog mer än andra under nyårsnatten.

Allettan är bara två omgångar gammal. Nio av tio lag kommer att gå vidare i slutändan. Det borde vara lugnt, men för lagen som startat lite halvknackigt innebär nog det korta uppehåll som nu stundar ältandet av ett gäng frågor

I Mariestad undrar man nog…varför släppte vi så lättvindigt iväg Karl Helmersson?
Okej, innan ni går i taket. Jag minns att det var ett ömsesidigt beslut och att parterna tyckte sig ha kommit till vägs ände. Då lät det helt rätt. Men under rådande omständigheter är det nog många som sitter och muttrar över att ”det är lätt att vara efterklok”. Samtidigt som Helmersson tjusigt fogat ihop Tranås till ett välsvarvat kollektiv som öppnat Allettan med två raka segrar har Mariestad torskar mot Troja och med nöd och näppe avfärdat Grums på hemmaplan. Fansen surar över ett lag som inte ser ut att ha kul eller spela med hjärta för klubbmärket och tabelläget hade kunnat vara roligare.

I Hudiksvall undrar man nog…har verkligheten kommit ikapp?
Var grundseriemotståndet för lätt? Hudiksvall vann 21 av 22 matcher, hade en segersvit på 20 raka segrar och släppte bara in 36 mål på 22 matcher. Defensiven fungerade, grundspelet imponerade, men det var i östra serien. Efter två raka torsk mot ett Östersund som gjorde allt annat än imponera i den norra grundserien är det rimligt att ställa sig frågan om verkligheten tillslut kommit ikapp. Finns det mer att hämta av Hudiksvall och det på papperet så fina laget? En sak är säker, stjärngänget måste inleda 2019 med att rada upp segrar.

I Huddinge undrar man nog…vad ska vi göra om motståndarna får ner vår fart?
I södra Stockholm finns naturligtvis ingenting att oroa sig för. Om det inte varit för den lilla detaljen att det internt snackas om kvalserien trots att laget är ordentligt försvagat gentemot tidigare år. Huddinge har ett gäng med ett spel för mitten av den södra Allettan, det borde vara gott nog. I sista matchen för 2018 blev det ganska uppenbart att det just för tillfället inte finns något motmedel mot lag som får ner farten. Vimmerby utmanövrerade Huddinge ganska ordentligt och gav inte Talangfabriken mycket till chans när de inte kunde flyga fram. Den saken skissar tränare Mälberg förmodligen på under natten istället för att unna sig en extra nyårssup(é).

I Kalix undrar man nog…om det är det egna laget eller Boden som är boven?
I två raka matcher inför storpublik har det varit Boden som manövrerat ut Kalix. Det var nog egentligen inte så det var tänkt. För av de två norrgängen är det ju Kalix som haussats lite extra och som varit med och krigat i Allettan flera gånger förr. Nu är frågan om det är Boden som är extra bra, eller om Kalix plockat med sig halvdan form till säsongens viktigaste serie. Om det var så smart av Kalix att låta känslorna ryckas med då det alltid är Boden som tjänar på att det blir grinigt. Själv undrar jag mest vem av reservmålvakterna Jacob Carlsson och Carl-David Almqvist som vann på poäng efter den avslutande slutsignalsfighten.

.

De allra flesta undrar nog…vem ska vi egentligen värva?
Marknaden är så tunn så tunn och behovet så stort så stort hos påfallande många. Vi kommer nog få se många ganska konstiga värvningar efter nyår.

* * *

Samtidigt vill jag förstås passa på att plussa för några saker så här på årets sista dag.

För även om det är lätt att fokusera på det problematiska, negativa och det som skaver (drama!) så har det ju skett en hel del väldigt positivt den här hösten.

Jag kommer minnas succégängen Hanhals och Grums imponerande framfart, hur Kalmar och Nybro spelade positiv och sevärd hockey även om det inte nådde hela vägen fram till Allettan och det självförtroendespäckade spel HC Dalen då och då visade mot bättre motstånd.

Jag har imponerats av Vimmerbys solida försvarsspel i allmänhet och genombrottsmannen Måns Carlssons lir i synnerhet, Grums-ynglingen Lukas Söderlunds pondus-fyllda spel och ett helt gäng av målvakter som klivit fram och varit precis så där bra som de måste vara för att deras lag ska nå framgång.

Hudiksvalls segersvit, Borlänges mäktiga lagspel, Piteås förstakedja, Tranås pånyttfödelse som ett stabilt moralgäng och Väsbys förmåga att bara bli bättre trots spelartapp är saker som måste hyllas. Vännäs avancemang till Allettan är också värt att flagga ordentligt för.

Det finns förstås mycket mer än så.

Även om fokus ligger på höst måste så klart även Västerås magiska kvalresa från i våras lyftas fram. Att få ihop laget och försvaret så fenomenalt som man fick i gurkbygden imponerade storligen och höstens framfart i Hockeyallsvenskan står inte långt därefter.

* * *

Och så kan jag naturligtvis inte skriva ett inlägg utan att antyda att jag avskyr LÅN.

* * *

Så, nu kan vi fira nyår med gott samvete. Jag är inte mycket för nyårslöften, men vågar nog trots allt lova att jag och maestro Skoglund kommer hålla en bättre podcast-frekvens 2019 än vad vi gjort den här höstsäsongen. Det är väl alltid något.

Tack Sveriges bästa läsare för ännu ett år. Utan er, ingen blogg om Hockeyettan. Jag tycker ni är grymma.

Gott nytt år!