Foto: Bildbyrån

Förlora matcher kan alla göra, men förlorar man sin identitet är det betydligt mer illa ställt. Jobbiga jävlar måste bli just jobbiga jävlar igen om nederlag ska kunna vändas till framgång.

Det blåser snålt i Mariestad. Ambitionerna är höga, men resultaten har i öppningen av Allettan gått emot skaraborgarna som torskat fyra av sex matcher och bara lyckats hemmabesegra Grums och Visby/Roma med knappa siffror.

Det skulle kunna vara, och är förstås, lätt att peka på att det till största delen handlat om uddamålsförluster och att laget varit med så pass att de nosat på poäng i, i stort sett alla matcher.

Det skulle kunna vara lätt att peka på att den uttalade förstekeepern Tobias Sandberg drabbades av körtelfeber lagom till Allettan och tvingats stå vid sidan om (men nu är han på väg tillbaka, mer om det här).

Men det är inte så enkelt.

Isak Andersson var inte bra när Mariestad föll mot Huddinge igår och svarade bland annat för en ruggig tavla. Men han ska inte lastas för det. Jag ser det snarare som en ganska ordentlig coachmiss att han stod sin tredje match i rad på väldigt kort tid.

Mariestad lirade onsdag, fredag och söndag. Tuffa matcher mot starkt motstånd. Det går inte att förvänta sig att en 20-åring som gör sin första säsong i seniorhockeyn och har varit uttalad andrekeeper hela säsongen ska klara av att hålla ihop tre matcher i så tät följd under den press som Mariestad ändå befinner sig. Det är orimligt. Anton Lauri fanns inlånad i veckan, men nyttjades inte. Andersson borde ha fått avlastning i någon av matcherna kan jag tycka. Det var en miss.

Mariestads kräftgång beror inte på en förstekeeper som är frånvarande eller otur med studsar och resultat. Den beror på en identitet som håller på att gå förlorad.

Som jag skrev i en matchkrönika igår. Huddinge tog Mariestad med deras egen medicin. Genom att spela fysiskt och vara jobbiga. Det borde vara en alarmerande varningsklocka.

Att Mariestad åker runt och förlorar beror inte på otur eller felstudsar. Det beror på att de inte spelar Bois-hockey längre.

När laget är bra sköljer de över sina motståndare. De sysslar med fulspel och små provocerande manövrer som får motståndarna ur balans. Det är ett gäng jobbiga jävlar som köttar genom sargen om så behövs.

Och de är de också smärtsamt medvetna om. Precis som att de inte befinner sig där just nu.

Jag pratade med Linus Engqvist om det igår. En herre med stort bultande hjärta för föreningen som naturligtvis väger sina ord väl för att de inte ska göra skada. Men som ändå kunde tillåta sig att vara kritisk.

– Det har varit vi, det är ju vårat signum att vara jobbiga jävlar, men det är många som spelar så mot oss nu istället och vi behöver vända på det och komma tillbaka till att verkligen bli det här jobbiga gänget igen, sa han bland annat.

En smärtsam sanning. Mariestad i Allettan, januari 2019 är en skugga av vad det borde kunna vara.

Nu är det upp till ryggraden i omklädningsrummet, spelarna som varit med ett tag och vet vad det är som ska gälla i Mariestad, att ta tag i det här.

Herrar som Engqvist, Filip Thörnqvist, Lucas Larsson och så vidare måste nog köra upp de som inte fogar sig mot väggen, om det så är medspelare, tränare, materialare, fan eller hans moster, och visa vad det är som gäller.

Laget måste hitta spelglädjen och framförallt identiteten igen.

Annars kommer Bois fortsätta vara den flopp de faktiskt varit hela säsongen.

* * *

Det blev en enda röra i fallet Asplöven under helgen.

Först basunerades det ut att de skulle dra sig ur serien, sen ändrade de sig och fick förbundet att gå ut med en dementi, för att sedan i slutändan inse att det trots allt inte skulle fungera och drog sig ur igen.

Allt inom loppet av ett dygn egentligen.

Det känns som att det bara fanns förlorare i den där soppan. Asplöven såg fåniga ut, förbundet såg fåniga ut och de som rapporterade om saken såg fåniga ut.

Men i slutändan är det förstås mest bara tragiskt att ytterligare ett lag ska behöva kasta in handduken och inse att ettan är en för kostsam liga att lira i. För Asplöven blir det också oerhört tydligt hur hårt fallet från Hockeyallsvenskan faktiskt kan vara om man inte är en storspelare som Södertälje eller Västerås.

Asplöven och Sundsvall rasade ur Hockeyallsvenskan samma år. Det var säsongen 15/16. Nu har båda tvingats dra sig ur Hockeyettan.

Som jag förstår det ska Asplöven ändå försöka driva verksamheten vidare om än på lägre nivå. Vad som händer med norrettan, som just nu är nere på 10 lag, återstår att se.

* * *

Vad säger man om Markus Persson i Borlänge egentligen?

Två nya kassar i helgen när hans gäng sudden-vann toppmötet borta mot Hudiksvall och han har nu skjutit mål i samtliga sex matcher som Borlänge spelat och sammanlagt fått trissan i nät tio gånger.

Det är ett magnifikt facit.

* * *

Har ni inte lyssnat på vårt senaste podcast-avsnitt (#104 Adrenalinlampan peakar på rött) än? Då är det hög tid att göra det.

Spana in i din närmaste poddapp eller lyssna här: http://www.mjornberg.se/2019/01/10/104-adrenalinlampan-peakar-pa-rott/