Ett reellt konkurshot hänger över Kristianstad, tvåa i Allettan södra, och det mullrar i sociala medier. Med all rätt. Sättet att hantera ekonomin och den sportsliga satsningen är en arrogans mot alla inblandade.

Kronofogden har varit på besök och hämtat grejer. Skatteverket verkar ha ledsnat och ansökt om att försätta klubben i konkurs om inte skuldberget på dryga miljonen pröjsas in å det närmaste.

Det är dags att snacka ekonomi och Kristianstad igen. För vilken gång i ordningen?

Det har pågått i ett flertal år nu, att föreningen trots skulder och en allmänt strulig ekonomi ställt starka lag på isen och satsat hårt mot Hockeyallsvenskan.

Det har förekommit stora ord om stora pengar, men ändå varit på håret att elitlicensen bärgats i slutändan. Skuldbördan har envetet hängt efter Kristianstad och historien har upprepat sig.

Därför är väl ingen särskilt förvånad nu när klubben står inför ett reellt konkurshot, men fortsatt kommer med lugnande ord om att sponsorerna ska ställa upp och att saker och ting ska lösa sig.

Där lokala företag och andra fordringsägare ofta faller till föga och ger efter gör Skatteverket det inte. Så här gäller det nog verkligen att få in pengarna.

Det går att skriva och tycka mycket om skötseln av klubben. Oviljan att ta tag i problemen med hårdhandskarna. De stora sportsliga satsningarna för pengar som inte verkar finnas (i alla fall inte på de konton där de bör vara, typ skattekontot).

Men framförallt blir jag lite beklämd över hur sådana här historier påverkar hela Hockeyettan.

För att en klubb (det finns fler exempel) inte sköter sin ekonomi ordentligt är ju inte en sak som påverkar enbart dem själva.

När en klubb väljer att betala spelare istället för skulder blir det en form av ekonomisk doping som underminerar hela ligan.

Om Kristianstad nu skulle gå i konken (jag skriver om, för jag håller det inte alls för otroligt att de kommer ducka även den här kulan) har de ju tagit sig till sin plats i Allettan med hjälp av ett lag som var alldeles för bra i förhållande till vad de egentligen hade råd till.

Sannolikheten är ganska stor att om de hade rättat munnen efter matsäcken på ett sätt som många andra med dippande ekonomi faktiskt gjort, så hade det inte räckt till en Allettan-plats. Då hade med stor sannolikhet Nybro (som kom sexa) spelat i Allettan istället med allt vad det hade inneburit för dem.

Ur en annan synvinkel. Kristianstad med sina skulder har varit med och trissat löner på marknaden. Det påverkar hela systemet och om de hade agerat mer utifrån en tunnare plånbok så hade andra klubbar suttit med andra spelare. Det påverkar också en hel del.

Sättet att hantera ekonomin är en arrogans inte bara gentemot dem man är skyldig pengar och dem man nu tvingas tigga/kräva pengar av, utan även mot alla andra aktörer i Hockeyettan.

Sen återstår naturligtvis att se vad som händer.

Även om Kristianstad lyckas få ihop de slantar som krävs för att avvärja konkurshotet ska man ha i åtanke att klubben befinner sig i kontrollår.

De måste alltså ståta med ett eget kapital på 200 000 kronor fram i vår när räkenskaperna ska granskas av licensnämnden.

Något säger mig att det finns betydligt fler kapitel som kommer skrivas i den här historien.

* * *

I det mustiga podcast-avsnittet som vi släppte ut sent igår kväll (och som ni med fördel lyssnar på här eller i er poddapp) blickade vi bland annat tillbaka på tiden när Färjestad lade ner sitt J20-lag och istället slussade in sina juniorer i ettan-gänget Skåre.

Det kan ju som bekant vara ganska vettigt för unga spelare att spela seniorhockey. Vissa utvecklas mer av det än av att flänga omkring i SuperElit och spela tuta och kör-hockey som det så ofta blir med bara juniorer på isen.

Ett mycket gott exempel på det från den här säsongen är naturligtvis Lukas Söderlund. 18-åringen som tagit både Grums och Hockeyettan med storm.

Ynglingen har varit grym och nu också fått belöningen att bli uttagen i landslaget. Han åker med Tomas Monténs Team19 till Finland i början av februari (och missar därmed Grums Allettan-fighter mot KRIF hemma och Visby/Roma borta).

Hårt gnugg med seniorhockey i Hockeyettan har gett resultat.

Lite samma sak som Max Friberg gjorde när han tog sig hela vägen från Hockeyettan och Skövde till JVM.

Han har ju fått en ganska skaplig karriär efter det.

Det är klart att det krävs talang och hårt arbete också, men förmodligen skulle många fler må bra av att lira seniorhockey tidigare och våga ta lite andra vägar i karriären.