• Publicerat 2 maj, 2019
  • Skrivet av Per Bjurman
  • 0 Kommentarer
STÄMNINGSFULLT. Carolina Hurricanes har skapat hockeyfeber i Raleigh.Foto: Bildbyrån/USA TODAY Sports

Det är ju tidernas mest vrickade Stanley Cup-slutspel som pågår.
Så naturligtvis har en av ligans sömnigaste hallar förvandlats till den roligaste att besöka också.  

DENVER (HOCKEYSVERIGE.SE)
Carolina Hurricanes hemvist PNC Arena 2019 går faktiskt rakt in på min topptiolista över ladorna med galnast playoff-feber under de fjorton vårar jag haft ynnesten att få följa det här skådespelet.

Därmed är det en gång för alla bevisat att framgångar är nyckeln överallt. Det spelar egentligen ingen roll var ett NHL-lag spelar och hur ointresserad publiken på vissa platser kan verka till vardags: Vinner laget kommer fansen – och fortsätter laget dessutom vinna i playoff får de fnatt.

Det finns ju en anledning till att det senaste decenniet varit nästan lika dött i PNC – ett slags amerikanskt Gavlerinken, och låt inte mig hindra någon från att uppfatta det som ett positivt omdöme – som i Florida Panthers bygge i det där träsket väster om Fort Lauderdale. De har varit klappkassa och missat slutspel tio år i rad. Varför ska någon då bry sig?

Intresset har dock sjudit under ytan, latent, och väntat på att explodera – och när Rod Brind’Amours tätt sammansvetsade skvadron av passionerade och hungriga kids nu plötsligt chockar alla med en mirakulös säsong som aldrig tycks sluta har alla fördämningar brustit.

Jag hade turen att få närvara vid första matchen i inledningsrundan mot Washington – det vill säga den första playoff-matchen i PNC sedan 2009 – och kontrasten mot hur hopplöst det känts att sitta där under vissa iskalla grundserieföreställningar när varannan stol gapat tom kunde inte varit mer bjärt. Vid blott några få tillfällen har jag upplevt lika sprakande, högljudd ramalama.

Här är hela listan över arenorna där jag varit med om bäst slutspelstryck sedan 2006:

1. Bridgestone Arena, Nashville, 2017

– Redan i förstarundan det året var stämningen i den rustika ladan på nedre Broadway så extatisk att vi bara satt och gapade på pressläktaren. Sedan bara stegrade den i nära två månader och när Predators till slut nådde final liknade det ingenting. Hela bredbenta gamla countrymekkat förvandlades till ett orgiastiskt hockeyparty, med 50 000 på gatorna i centrum på matchdagarna och och ljudstyrka inne i hallen som till och med AC/DC hade applåderat. Största upplevelsen någonsin, alla kategorier. 


Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

2. Nassau Coliseum, Long Island New York, 2019

– ”Det känns som man har publiken på sig”, sa en lätt omtumlad Pittsburgh-pingvin efter den första, av fyra raka, förluster mot Islanders när årets slutspel började. Ja, närheten och det exceptionellt tajta i det gamla rucklet på Long Island genererar verkligen en unikt påträngande, nästan skrämmande atmosfär. Och de ”karaktärsdragen” har förstärkts under den tillfälliga återkomsten i år, antagligen både av nostalgiska skäl och för att Barry Trotz mannar varit så lysande. Att Isles av ekonomiska tvingades flytta till betydligt mindre charmiga Barclays inför andrarundan är verkligen bedrövligt. De berövades en sann favör i det ögonblicket.

3. Rogers Arena, Vancouver, 2011

– Vad för slags känslor som sattes i rörelse i British Columbia under finalen 2011 framgick väl om inte annat av vad som hände när Canucks förlorade Game 7. Regelrätta upplopp utbröt och halva stan höll på att brännas ner. Dessförinnan hade fansen i landets vackraste stad använt mer civiliserade metoder för att visa hur mycket hockey verkligen betyder i Kanada. Allsången till “O Canada” i de fyra matcher som spelades i Roger torde fortfarande eka i bildsköna North Shore Mountains. 

4. United Center, Chicago 2010, 2013 och 2015.

– Varför den väldiga klumpen på Madison Avenue kallas ”Madhouse on Avenue” blev vi påminda om gång på gång under den senaste storhetsepoken. Mest står förstås ”nationalsångsvrålet” ut i minnet. Så fort den lätt pompöse Jim Cornelison tog första tonen i ”Star-Spangled banner! på isen steg ett mullrande vrål från de branta läktarsektionen. Det vrålet stegrade sedan i volymstyrka för varje sekund och till slut stod Cornelison där och rörde på läpparna utan att vare sig han eller någon annan hörde ett skvatt. I sanning häftigt. Och en enorm boost för Blackhawks.

5. Joe Louis Arena, Detroit, 2008

– Vid det laget i tideräkningen, efter tre Stanley Cup-triumfer på elva år, var publiken i Hockeytown lite kräsen och bortskämd. Det krävdes något alldeles extra för att den skulle bli exalterad. Och något extra fick den i Game 5 i finalen ’08. Henrik Zetterberg har flera gånger beskrivit matchen som den roligaste han spelat. Då slutade det ändå med förlust för Red Wings, efter ett Petr Sykora-mål i mitten av tredje (!) övertidsperioden. Innan dess var det dock som att gamla kantstötta The Joe glödde i sommarkvällen. Det blev liksom kaos av spänningen, ingen kunde sitta ner; 20 000 stod istället upp och skrek rakt ut i en timme i sträck medan kondensen droppade från taket. För det var hett i bokstavlig mening också, och dåligt med syre. På pressläktaren tuppade Maria Nordström från Sundsvalls Tidning, utsänd för att bevaka just ”Zäta”,  av i en halvminut. Ah, ett heligt minne. 

6. Bell Centre, Montreal, 2014

– Även i Nordamerikas mäktigaste hockeykatedral behövs happenings utöver det vanliga för att driva upp pulsen. 24 Stanley Cup-titlar kan få den effekten. I konferensfinalen mot New York Rangers för fem år sedan kittlades dock den lokala nerven rejält och hela Montreal samlade sig åter till en exempellös urladdning för Les Habitants. Trycket var tidvis direkt fysiskt, det kändes som de dånande ramsorna fick en vind att blåsa genom arenan. Med facit i hand är det otroligt att Rangers faktiskt vann två matcher i Bell den gången 

7. T-Mobile Arena, Vegas, 2018

– Det mest otroliga är egentligen inte att Golden Knights tog sig till final redan under sitt första levnadsår. Det allra mest otroliga är att de omedelbart blev en sådan brottar-hit på sin jungfruliga hemmamarknad att varje match som någonsin spelats i T-Mobile varit en sanslös folkfest.

8. Madison Square Garden, New York, 2014

– Den höga andelen turister och företagskunder på bjudning ser dessvärre till att stämningen i ”the world’s most famous arena” för det mesta är rätt förströdd och själlös. Men i stora ögonblick tar The Garden Faithful över showen och då kan det bli desto mer chockerande drag.


Foto: Bildbyrån/Ray Stubblebine

9. PNC Arena, Raleigh

– Se ovan. Efter tio års dvala har ett monster vaknat i North Carolina. 

10. Scotiabank Place/Canadien Tire Center, Ottawa, 2007

– Det var först när Senators tog sig final ’07 jag verkligen förstod hur stora vissa svenska stjärnor kunde bli i NHL. För det var ”Alfie” – Daniel Alfredsson – det handlade om i den kanadensiska huvudstaden den där förtrollade våren för tolv år sedan. Match efter match, vecka efter vecka, månad efter månad ekade ramsan: ”Alfie, Alfie, Alfie” i. Om de bara vunnit hade de döpt om hela stan till just Alfie.