När KHL-klubbar ‘kickar’ spelare snackas det ofta i negativa ordalag om att anställningstryggheten är ett helvete just i Ryssland. Att ‘där kan vem som helst bara sparkas när som helst’.

Men sanningen är att det oftast inte är så ostrukturerat som man kan tro. Det handlar väldigt sällan ens om att en spelare just för sparken. I de allra flesta fall köps spelaren helt enkelt ut, inte helt olikt hur systemet i NHL fungerar men med skillnaden att du får en mindre andel pengar när du köps ut i KHL jämfört med i NHL plus att utköpet kan ske när som helst i KHL, medan det bara kan ske mellan säsongerna i NHL.

I NHL får du två tredjedelar av din återstående lön, men du får den utbetald över dubbla tiden av kontraktslängden du hade kvar. Det vill säga hade du nio miljoner dollar kvar i lön över tre år, så kommer du att få sex miljoner utbetalade över sex år.
I KHL får du hälften av pengarna för vad som är kvar på din kommande/pågående säsong, förutsatt att du köps ut efter att det återstår sju dagar av kontraktet och fram till 20 december – efter det får du hundra procent och fram till det är sju dagar kvar till ligan startar får du 25% av lönen du ska ha under din kommande säsong.

Din anställningstrygghet är ur den aspekten inte nödvändigtvis sämre än vad du har i Sverige, där det till och från händer att en spelare visserligen har möjligheten att bara sitta av en säsong och få fullt betalt men där han redan i april får beskedet att han inte är välkommen i klubben annat än för att stämpla in och träna med juniorerna fram tills han hittat en ny klubb och att om han vill spela hockey överhuvudtaget så får han snällt välja att gå ner i lön om det är så att han inte hittar en klubb som vill betala samma lön han har på sitt befintliga kontrakt.

För Almqvists och Urboms del, som är de två färskaste exemplen, så kommer de alltså att få 25 procent av lönen för juli fram till och med april-lönen och pengarna ska betalas ut inom två månader från uppsägning, förutsatt att spelarna inte kommit överens om något annat upplägg.
Spelarna är direkt fria att sajna ett nytt KHL-kontrakt med vilket lag som helst och kan om det vill sig väl få exakt samma lön där och därmed indirekt ha en 25-procentig bonus under hela säsongen. Alternativt än mer fördelaktigt om du får sparken under hösten.

Råkar du sitta på ett längre kontrakt än att det bara återstår ett år så får du 20 procent av lönen för resterande år på kontraktet, men bara under förbehållet att du inte spelar någon hockey alls. Har du en ny klubb får du inga pengar alls av din tidigare klubb.

Så det är väl ungefär så där ett utköp från KHL fungerar. Långt ifrån lika fördelaktigt som som NHL-utköpen, men ändå en bra bit före var man ligger i SHL med utfrysningsmetoden man jobbar med här på såna håll.

I NHL och KHL har man alltså, som synes, ett system som är ganska tydligt i vad som gäller för att säga upp kontrakt. I SHL har man inte riktigt nått den nivån av proffsighet ännu.

KHL har även regler åt andra hållet. Som spelare kan du alltid köpa dig fri från ditt kontrakt. Då betalar du två tredjedelar av den lön du ska få på resterande delen av ditt kontrakt. Saker som exempelvis Petri Kontiola, Jori Lehterä och Sergej Plotnikov gjort för att få möjligheten att skriva NHL-kontrakt.

En annan regel som finns är att om du vill köpa loss en spelare från en motståndarklubb så är priset du betalar det samma som spelaren har i kvarvarande lön hos klubben. Att om vi säger att Stanislav Galimov när denne värvades från Atlant till CSKA så hade han två år kvar på sitt kontrakt till ett värde av 20 miljoner kronor. Då kostade han 20 miljoner kronor att köpa loss och sen betalar man utöver det förstås spelarens framtida lön.