När det för någon månad sedan tisslades lite, lite om att Linus Klasen kunde vara på väg att lämna Lugano och inte göra sin fjärde och sista säsong på det fyraårskontraktet han skrev med klubben, så fanns det en och annan Luleåsupporter som satt där och hoppades.

Men av det blev intet. Och som om det inte vore nog med det tog det inte speciellt lång tid innan den där känslan av besvikelse som ändå innehöll ett drömskt ”nästa säsong, då…” förbyttes till bedrövelsen att Klasen redan nu förlängt fram till 2020.

Nästa säsong var ju meningen att både Linus Omark och Linus Klasen kanske skulle kunna återvända till klubben samtidigt. Skapa drömmar om en storhetstid och SM-guld.
Det var ju det här som en del supportrar direkt såg som en självklarhet när Luleå sajnade Klasens polare Anton Hedman på fyra år 2015. Att det givetvis fanns en naturlig plan i att kontraktet sträckte sig ett år längre än vad Klasens avtal i Schweiz gjorde.

Det är så många drömmar och spekulationer som har raserats, får jag en känsla av.

Inte för att jag inte förstår Linus Klasen. För det gör jag verkligen. Det är inga problem att relatera till hans situation som sådan och förstå varför han väljer att göra som han gör.

Han får väldigt bra betalt i Lugano. Han tryggar upp väldigt mycket framtid av att stanna kvar därnere. Men det lär knappast enbart handla om pengar. Hade det gjort det hade han varit i KHL och tjänat ännu mer än vad han gör.
Han är familjefar. Har tre barn, om det inte tillkommit någon mer. Schweiz är på alla sätt det perfekta stället att spela sin hockey på i den situationen han är i.
Naturen om omgivningarna i Lugano går inte att tröttna på. Resorna i ligan är såpass korta att det bara i möjligen undantagsfall blir övernattning på annat än hemmaplan. Matcherna spelas fredag-lördag i första hand, relativt ofta slinker det in tisdagsmatcher.

Vi snackar om ett helt annat liv än hur det är att spela SHL-hockey där du spenderar åtskilliga nätter per säsong i en hotellsäng. Jag antar att en ganska stor majoritet av SHL-lagen övernattar vid åtminstone hälften av sina bortamatcher i SHL. Inte ovanligt att det dessutom handlar om övernattning både natten före och efter match.

Både resemässigt och schemamässigt vinner Schweiz.

Det enda som Klasens del är lite trist är väl att hans svenska legacy inte blir fullt så stor som den hade kunnat bli.
Nu är den rätt stor ändå eftersom han gjort bra ifrån sig flera säsonger i Sverige och han har en hel del framträdanden i landslaget som skapat en del.
Men just att vara i Schweiz tenderar att bli väldigt perifert ur svensk synvinkel. Man försvinner väldigt mycket ur folks medvetande av den enkla anledningen att man inte syns. Här.

Men Klasen är på väg att bli en av de största svenskarna i Schweiz genom tiderna. När han spelat klart de tre sista(?) åren på sitt kontrakt kommer han vara den svensk som gjort näst eller tredje flest (beroende på hur Robert Nilsson levererar parallellt) poäng i ligan.
Bara slagen av Lill-Kenta Johansson. En annan svensk med rötterna i Huddinge som spenderade många år av sin prime som halvt om halvt bortglömd av den stora svenska massan i just Lugano.