De växer upp snabbt. Unga hockeytalanger tvingas i en tidig ålder lära sig att hantera pressen både på och utanför isen. Men kan det inte bli för mycket? Speciellt för någon som är så påpassad som Rasmus Dahlin. 

Det var JVM 2012. Efter varje träning och match som Juniorkronorna hade i Calgary fick vi samma besked från landslagsledningen:
”Nej, Mika kommer inte ut i dag. Han får behandling.”
Mika Zibanejad var högvilt bland media. Både bland oss svenskar och de kanadensiska reportrarna. Alla ville prata med 18-åringen som ett halvår tidigare hade draftats av Ottawa Senators tidigt i första rundan för att sedan NHL-debutera med klubben på hösten innan han slutligen återbördats till Djurgården för ytterligare en SHL-säsong.

Till en början köpte man ursäkten rakt av, men efter att mönstret upprepats blev vi givetvis fundersamma. Vad var det egentligen som pågick? Varför gjordes han inte tillgänglig för intervjuer?

I efterhand, när man fick möjlighet att ta ett steg tillbaka och se på situationen ur ett bredare perspektiv, insåg jag vad det handlade om. En hårt pressad yngling som hade kastats in i NHL lite för tidigt och sedan tvingats hantera besvikelsen över att skickas hem, där han sin ringa ålder till trots förväntades bli en frälsare för ett Djurgården i blåsväder. Vilken 18-åring skulle klara av sådana omständigheter utan att få fjädrarna tilltufsade?

Det är lite det som är problemet i den här branschen ibland. Vi är så vana vid att talangerna uppträder världsvant och moget vid en tidig ålder att vi ibland glömmer bort hur oerfarna av livet de egentligen är. Deras klubbar, agenter och familjer ger dem förhoppningsvis goda råd och hjälper dem att tackla och hantera både med- och motgång. Men att leva under luppen som tonåring är inte naturligt och det vore naivt att tro att det inte kan få negativa konsekvenser ibland.

Mika Zibanejad under JVM 2011/12. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

ETT SKARPT STRÅLKASTARLJUS RIKTAT MOT EN 16-ÅRING

Rasmus Dahlin är tveklöst den svenska talang som kan räkna med mest uppmärksamhet i den här säsongen. Inte nog med att han är den mest spännande spelaren svensk hockey har fått fram på flera år, han är dessutom högaktuell att gå etta i draften nästa sommar vilket gör att intresset för honom är skyhögt även i Nordamerika. Hans minsta andetag på isen kommer att skärskådas och analyseras, och motståndarna lär göra allt för att få honom ur balans eftersom han redan nu, vid 17 års ålder, är en så pass bra spelare att han utgör ett hot varje gång han är på isen.

När Dahlin kastades in i JVM förra säsongen blev jag faktiskt lite orolig för hans skull. Här befann vi oss i Montréal, hockeyvärldens epicentrum, med strålkastarljuset skarpt riktat mot en 16-åring. Efter inledningsmatchen mot Danmark, där Dahlin hade briljerat med sitt offensiva spel, körde kanadensiska TSN ett långt specialreportage om ”den svenska talangen som är bättre än vad Erik Karlsson var i samma ålder”. Utifrån kändes det som om det blev väldigt mycket på en gång för den unge backen. Även om han inte såg ut att lida av uppmärksamheten tänkte jag att det måste vara mycket att processa för en 16-åring som bara vill lira hockey och ha kul med lagkamraterna.

När jag frågar förbundskaptenen Tomas Montén om hur han upplevde allt i efterhand så menar han att det inte var så illa som det kunde förefalla.
– Ska man vara ärlig fanns det en tanke med det där i fjol. Och misstolka inte det här nu, men någonstans var det en fördel för Joel Eriksson Ek, Alex Nylander och de här killarna som spelade mer än Rasmus gjorde. Det tog bort en del av uppmärksamheten från dem, menar Montén.
– Samtidigt var det här en bra erfarenhet för Rasmus. Han uppfattade det inte som något negativt att hamna i blickfånget sådär. Jag tror han kommer att ha nytta av det den här säsongen.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

”DEN SOM FÖLJER MED PÅ JVM FÅR TA SKITEN”

Hajpen kommer onekligen att nå helt andra höjder nu. Tomas Montén säger att han har en plan inför årets JVM gällande Dahlin och att han har ”skickat en passning till Frölunda”.
– Jag har sagt att Rasmus måste vara ego. Alla kommer att jaga honom på och utanför isen och då får man lova att säga nej ibland.
– Det blir den som följer med oss på JVM och sköter media och Frölundas pressansvarige som får ta skiten om det blir så, men jag tycker att spelaren har rätt till det. Visst ska vi ställa upp och göra media, men ibland kan det bli för mycket. 

Dahlin fick ett tidigt smakprov på hur den här säsongen kan te sig när han var i Michigan med Juniorkronorna och spelade World Junior Summer Showcase härom veckan. Tomas Montén gillade vad han såg av ynglingen, både på och utanför isen.
– Han var påpassad på alla tänkbara sätt, men hanterade det bra. Framför allt på isen där alla motståndare skulle ta honom. Rasmus är den typ av kille som blir mycket mer upprörd om han misslyckas med en passning än om någon försöker köra över honom. Han är balanserad på det viset.

Som journalist är jag inte alls förtjust i att klubbar eller landslag hindrar sina spelare från att göra intervjuer efter matcher och träningar. Men det finns givetvis tillfällen när de egna behoven går före plikten att kommunicera med fans och publik via oss i media. Inte minst för så pass unga individer.

För Mika Zibanejad slutade det som bekant ganska bra. Vi svor och spottade när han inte dök upp i mixade zonen i början av den där JVM-turneringen. Men i slutändan var det han som sköt Sverige till det klassiska guldet i Calgary. Kanske med hjälp av den arbetsro som han fått tidigare under turneringen.

Dahlin tänker inte låta hajpen stiga honom åt huvudet: ”Det går inte att jämföra sig med Erik Karlsson”