• Publicerat 6 december, 2017
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
Adam Boqvist.Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård

Har Juniorkronorna någonsin haft en lika glänsande backuppsättning i ett JVM? Troligtvis inte. Men då hade jag ändå gärna sett Adam Boqvist i truppen. Med samma typ av matchning som Rasmus Dahlin fick i fjol tror jag att han hade kunnat bli ett utropstecken i Buffalo.

2009 hade Sverige Victor Hedman, Erik Karlsson, Tim Erixon och David Rundblad i JVM-turneringen i Ottawa. Året därpå, i Regina och Saskatoon, var Hedman och Karlsson redan i NHL, men då hade å andra sidan Oliver Ekman Larsson och Adam Larsson tillkommit. Juniorkronorna hade under de här båda turneringarna fyra förstarundeval i sina backuppsättningar.

Om man går händelserna i förväg och räknar in Rasmus Dahlin i förväg har Tomas Montén tre förstarundeval i årets backbesättning. Även om vissa av namnen ovan väger tyngre än tungt skulle jag ändå påstå att årets backuppsättning är det bästa Juniorkronorna kunnat sätta på isen under ett JVM. Rasmus Dahlin, Erik Brännström och Timothy Liljegren har alla tre starka säsonger och kommer att bära ett tungt lass i Buffalo. Det finns enormt med spelskicklighet och offensiv pondus i alla tre. På sätt och vis blir det som att ha en fjärde forward inne i anfallsspelet med dessa unga herrar på isen. Och matchar man dem i separata backpar, vilket jag nästan förutsätter, blir det en enorm lyx för coacherna.

Trots den lyxen… Det skulle ha funnits utrymme för Adam Boqvist här. Den omåttligt talangfulla 17-åringen må ha väldigt begränsad erfarenhet av seniorspel, men hans dominans i J20 ska man inte förringa. Dessutom har en spelstil som passar JVM-hockey alldeles utmärkt.

”EN KOMPLETT BACKSIDA SOM KAN KOMPLETTERA VARANDRA”

Jag frågade Tomas Montén om bristen på speltid i SHL med Brynäs har legat Boqvist i fatet i uttagningarna, men han nekade till det.
– Inte alls. Vi har valt en identitet på de här åtta backarna och känner att vi har en komplett backsida som kan komplettera varandra och det är därför vi har valt de här åtta framför Adam. Vi vill ha flera spelartyper med oss, åtta olika spelartyper så att vi kan känna att vi kan formera oss hur vi vill när vi är därborta, löd svaret.

Läser jag mellan raderna och tolkar Montén faller Boqvist bort på att han är för lik någon av de andra i sitt spel. Rimligtvis Timothy Liljegren, som också är rightare och väldigt offensivt lagd.

Själv hade jag gärna sett Boqvist i en roll liknande den Rasmus Dahlin hade i fjol. En sjundeback med begränsat med speltid, använd i offensiva situationer och powerplay som sakta men säkert får växa in i turneringen.

VIKTIGT MED GRUPPSEGER

Att kunna bygga två powerplay-enheter med Dahlin och Liljegren på blålinjen i den första och Brännström och Boqvist i den andra hade, åtminstone i teorin, kunnat bli en fantastisk upplevelse. Nu blir det sannolikt Gustav Lindström som tar den sista platsen i stället. Ett tryggare val, måhända, men i sådana här sammanhang väljer jag skicklighet över trygghet alla dagar i veckan.

Med detta gnäll ur vägen: det här är en riktigt bra JVM-trupp och tillika ett lag som SKA slåss om medaljer i Buffalo. Sveriges stora utmaning blir att slå om efter ett gruppspel där man har förhållandevis enkelt motstånd. Vitryssland ska vara en minusbit. Tjeckien och Schweiz ska inte underskattas, men bör besegras nio gånger av tio. Ryssarna är det stora hotet mot den där gruppsegern som sannolikt blir himla viktig för att undvika en kvartsfinal mot USA, Kanada eller Finland. Så ska man sätta näsan i vädret kan man hävda att turneringen startar på nyårsafton.