• Publicerat 24 juli, 2018
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
Foto: Bildbyrån

I går plockade jag ut de tio SHL-värvningar som jag gillar bäst inför säsongen. I dag tittar jag på tio andra nyförvärv som mycket väl skulle ha kunnat ta plats på en sådan lista, men som jag av olika anledningar sätter frågetecken kring.

SHL-hockey engagerar även i juli. Rankingen över de – i min mening – tio bästa värvningarna inför årets säsong resulterade i en hel del mejl och tweets. Jag ska försöka hinna svara på alla.

Lustigt nog berörde en hel del av frågorna spelare som jag hade tänkt ta upp i dag. Spelare som jag skulle benämna som x-faktorer i respektive lag. De kan mycket väl bli nyckelspelare för sina lag, men det finns frågetecken som behöver rätas ut för att så ska bli fallet. Det är de frågetecknen jag har grottat ned mig i här.

Till skillnad från gårdagens text är inte det här någon ranking, utan jag har bara listat spelarna utifrån position.

FOTON: BILDBYRÅN

Markus Svensson, mv, Färjestad
Det var när Värmlands Folkblad ringde och ville ha min syn på Färjestads lagbygge som frågan kom: vad tror du om Markus Svensson? Den omedelbara reaktionen var att det känns som en stabil värvning. Men det baserade jag på vad han presterade i Skellefteå innan han flyttade till Spartak Moskva i två säsonger. Statistiken i KHL har inte varit lysande, men han spelade heller inte för något som var i närheten av ett topplag. Chansen att han blir flipp snarare än flopp känns överhängande, men med målvakter är det alltid svårt att veta.

Mantas Armalis, mv, Skellefteå
Han hade en fin genombrottssäsong i Djurgården för två år sedan. Sedan dess har Mantas Armalis spelat rätt lite hockey. En statistiskt sett tung säsong i AHL – 24 matcher som backup i San José Barracuda – följdes av en säsong med bara tolv matcher för Dinamo Riga i KHL. Det är långt ifrån säkert att bristen på matchning stör, men det gör att förväntningarna sjunker en aning.

Lukas Bengtsson, b, Linköping
I mitt tycke var Lukas Bengtsson en av SHL:s bästa backar när han lämnade Frölunda för Pittsburgh Penguins organisation efter SM-guldet 2016. Med sin moderna backstil såg jag honom som en blivande NHL-back. Tyvärr blev det aldrig så och det är svårt att inte peka på den otäcka sjukdomen han drabbades av under första säsongen i AHL. Det blev bara 16 AHL-matcher första säsongen i Nordamerika och 37 i fjol då skador satte käppar i hjulen. Förhoppningsvis innebär hemkomsten en vändpunkt för den otursförföljde backen, som missade en hel del matcher på grund av skada även under senaste SHL-året. Får han vara frisk kommer han att vara en enorm tillgång för LHC.

Mattias Bäckman, b, Linköping
När Mattias Bäckman spelade i SHL senast var jag helt övertygad om att han hade en framtid i NHL. Det kanske han fortfarande har, men åren han tillbringade under första vändorna i Nordamerika blev inte alls som väntat. Varför det blev så gav han hintar om i en fin intervju med Sixten Funqvist här på sajten i våras. Kanske kan hemkomsten till Linköping och tryggheten det ger honom bli en knuff i rätt riktning. Potentialen är på intet sätt nådd här.

Jacob Josefson, c, Djurgården
Josefson var den spelare jag fick flest frågor om när jag presenterade min lista över de tio bästa nyförvärven i går. Förståeligt med tanke på att han kommer hem med 315 NHL-matcher i bagaget. Det som gör mig lite orolig är alla skador som har varit ett återkommande inslag i det tidigare jättelöftets NHL-karriär. Bara under sina tre sista säsonger med New Jersey Devils och Buffalo Sabres missade han 109 matcher av olika anledningar. Att han spelade renodlade defensiva minuter under i princip hela NHL-karriären, med ett poängsnitt på 0,2 poäng per match, gör även att jag undrar hur höga krav man kan ha på Josefson att producera i SHL. Det positiva är att han rimligen får betydligt bättre möjligheter att göra det i Djurgården än någonsin tidigare.

Mattias Sjögren, c, Rögle
Det här med förväntningar är komplicerat. Under många år har Rögles fans gått och drömt om att Mattias Sjögren ska komma tillbaka och förstärka deras lag. Det är år av längtan som riskerar att försköna bilden av en spelare. I min värld är Mattias Sjögren en exemplarisk tredjecenter som dödar utvisningar och gör livet surt för motståndarnas bästa spelare. Men ibland får jag intrycket av att många förväntar sig att han kommer hem och är en poängkung. Jag har inga tvivel på att Sjögren kommer att bli en nyttig pjäs för Rögle, men jag skulle inte räkna med att han blir en stor poänggörare.

Matt Anderson, c, Rögle
Amerikanen gjorde två riktigt bra säsonger i Djurgården. Fjolåret i Skellefteå präglades av skador som begränsade honom till 23 matcher. Vid snart 36 års ålder är det rimligt att fråga sig om han kan studsa tillbaka och vara samma effektiva spelare som i Djurgården. Rögle lär bli varse om hur det ligger till ganska snabbt.

Simon Önerud, fw, HV71
HV-fansen jublade när det presenterades att Önerud skulle återvända till klubben. Och det med all rätt. Guldhjälten från 2017 är en klasspelare som är landslagsmässig i sina bästa stunder. Min fundering kring 30-åringen handlar mer om var han befinner sig efter en säsong i KHL som enklast kan beskrivas som smärtsam. Önerud spelade bara 20 matcher för två olika lag efter att ha gått skadad stora delar av säsongen. Kan man då förvänta sig att han ska prestera på samma höga nivå som under 2016/17? Jag skulle sänka förväntningarna. Åtminstone till en början.

Daniel Viksten, fw, Färjestad
Viksten hade sin peak i Örebro när han bildade kedja med Derek Ryan och Martin Johansson under säsongen 2015/16. Sedan dess har produktionen sjunkit avsevärt. Om det är en trend eller bara resultatet av att inte ha haft samma starka omgivning att luta sig emot lär vi få svar på nu när han anländer till Karlstad. Dels lär han få möjligheten att återuppta samarbetet med Johansson, dels har han goda chanser att få spela med en center av hög rang. Oavsett om det blir Johan Ryno, Tomi Sallinen eller Linus Johansson. Det låter som de perfekta förutsättningarna. Så upp till bevis!

Juhamatti Aaltonen, fw, Skellefteå
Dr. Jekyll eller Mr. Hyde? Juhamatti Aaltonen är en spelare som alltid engagerar, en klassisk puckbohem som antingen bjuder på artisteri eller inte syns över huvud taget. Hans senaste sejour i Rögle var en förvirrande historia. När han var som bäst ägde han isen – minns bara hur han i mer eller mindre vredesmod sköt ett hattrick mot Växjö på sex minuter – och när han inte var på topp gjorde han ingen lycklig. Att Skellefteå plockar in honom var en aning överraskande, men med rätt hantering kan det bli bra. Begreppet ”high risk, high reward” har aldrig varit mer passande.