• Publicerat 29 november, 2018
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
Daniel Carcillo.Foto: Skärmbild/CBC.ca

”Mitt tydligaste minne? Att en av mina lagkamrater blev tejpad till ett bord, naken med rumpan i vädret, och sedan piskad med sitt eget bälte av två veteraner. Han skrek, en av coacherna hörde det och kom ut. En av veteranerna gav honom bältet och coachen deltog. Han slog inte så hårt, var bara med lite på skämt. Men för mig som satt där och tittade på var det beviset för att jag inte hade någon att vända mig till.”

LÄS ÄVEN: En hjärtskärande uppmaning till NHL efter vännens död

Historien berättades av den tidigare NHL-spelaren Daniel Carcillo i en intervju med CBC i går. De senaste åren har den tvåfaldige Stanley Cup-mästaren blivit en av de mest omtalade hockeypersonligheterna i Kanada. I första hand för att han klivit ut i offentligheten och blivit ett ansikte utåt i den pågående hjärnskakningsdebatten.

Dels för att Carcillo, som hade en kompromisslös spelstil på isen, själv drabbats av flera otäcka huvudskador och tagit till alkohol och droger för att självmedicinera. Dels för att han var en av backen Steve Montadors närmaste vänner. Montador avled tragiskt i februari 2015 i sviterna efter de huvudskador han ådragit sig under en synnerligen fysisk hockeykarriär. Montadors bortgång fick Carcillo att börja ifrågasätta allt han har lärt sig under sin hockeyuppfostran och göra upp med de unkna värderingar som han anser finnas i sporten.

Om inte Daniel Carcillos Twitter-feed redan var sprängstoff nog antog den formen av nitroglycerin tidigare i veckan. Då började den nu 33-årige kanadensaren att dela med sig av några synnerligen hemska episoder från tiden som juniorspelare. Historien ovan, hämtad från hans tid i Sarnia Sting i OHL, illustrerar rätt väl hur illa det var ställt. En ohelig blandning av förnedring och våld för att bygga hierarki och skapa tydliga maktstrukturer. Och till råga på allt vuxna människor som rättfärdigade tilltagen med sin egen medverkan.

Det återkommande mantrat till Carcillo och de andra nykomlingarna i laget som utsattes för trakasserierna var alltid detsamma: ”Tänk vad kul ni kommer att ha nästa år när ni kan göra det här mot alla rookies som kommer hit då”. Ett perfekt exempel på hur en degenererad kultur finner fotfäste och till och med tillåts att växa till något legitimt och accepterat.

BRÄNDES MED STRYKJÄRN

Initiationsriter och nollningar existerar i alla dess former lite över allt i samhället. De flesta av oss har kommit i kontakt med dem på något sätt, oavsett om det handlat om idrott eller skola. Jag vill tro och hoppas att det har gjorts framsteg sedan Daniel Carcillos tid som juniorspelare för 15 år sedan, men inser att det finns idrottsutövare, studenter och andra som även i dag kan berätta uppseendeväckande historier om hur de behandlats i samband med den här sortens ritualer.

Det är bara några år sedan som två elever på privatskolan Lundsberg dömdes för vållande till kroppsskada efter att ha ”stämplat” yngre elever med glödande heta strykjärn på ryggen. En elev fick andra gradens brännskador och fördes till sjukhus. ”En gammal skoltradition”, kallade de dömda eleverna det och fick det att låta både naturligt och högtidligt.

I Kanada har Daniel Carcillo förklarat krig mot det uppenbart murkna i hockeykulturen, machovärderingarna som ger mobbare och översittare fritt fram att bestämma spelreglerna i ett omklädningsrum. Det har gjort honom till en hockeyns visselblåsare. Någon som delar med sig av de innersta hemligheter som man helst inte ska tala högt om i hockeykretsar. Förutsägbart nog har han mött motstånd från konservativa krafter som antingen misskrediterar hans berättelser eller anklagar honom för att jaga rampljus nu när den aktiva karriären är över. Bristen på argument brukar tyvärr leda till personpåhopp. Det är så dagens debattklimat ser ut, vare sig man befinner sig i Sverige eller Kanada.

Själv hoppas jag att Carcillos initiativ att öppna fönstret på glänt leder till en rejäl vädring av hockeykulturen – och på sikt samhället i stort. Att den får oss att resonera kring vilket slags beteende vi egentligen vill ingjuta i barn och ungdomar. Och framför allt att den för med sig förändring.

FOTNOT: Ta del av Carcillo och tidigare lagkamraten Charles Amodeos berättelser om trakasserierna i Sarnia här: