• Publicerat 25 april, 2019
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 0 Kommentarer
I FÖRARSÄTET. Frölunda har skaffat sig slagläge.Foto: Bildbyrån/Michael Erichsen

Efter en bister vinter har de senaste veckorna gett oss en påminnelse om att sommaren är på väg. Det är inte bara väderleken som värmer lekamen. Hockeyn som spelas just nu är så galet underhållande att pulsen rusar upp på samma nivåer som under ett spinningpass.

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)
Vi upplever en helt vansinnigt galen inledning på Stanley Cup-slutspelet och får avnjuta fantastisk hockey från U18-VM i Örnsköldsvik/Umeå. Därutöver kan vi vara på väg att få en klassisk SM-final som har alla förutsättningar att gå till sju matcher.

Efter en säsong av förhållandevis konservativ ishockey i SHL har vi två SM-finalister som spelar utan vare sig bälte eller svångrem. De tre första finalerna mellan Frölunda och Djurgården har innehållit många fler individuella misstag än man är van att se i så här viktiga matcher.

Och det är just det som är så befriande – att ”fångarne” har släppts loss lagom till våren, precis som i den gamle Tage Danielsson-filmen från 1970-talet.

Det är inte misstag som i första han sker på grund av bristande skicklighet eller feghet. Tvärtom handlar det om två lag som har offensiva ambitioner och ofta begår misstagen just på grund av sin anfallsvilja.

Jag misstänker att varken Roger Rönnberg eller Robert Ohlsson är helt tillfreds med det. Men som neutral åskådare och någon som vurmar för anfallsglädje har det varit om en våt dröm att följa de här tre matcherna.

Inte minst i kväll. De inledande minuterna av den tredje finalmatchen förde tankarna till World Cup 2016. Minns ni hur Tre Kronor blev fullständigt uppätna av Team North America under starten av den sista gruppspelsmatchen? Ett Frölunda taggat till tänderna efter den bleka insatsen i Globen senast gav Djurgården samma behandling i Scandinavium. Effekten blev kortvarigare än då en tidig timeout lyckades väcka de yrvakna gästerna.

Efter att ha blivit utmanövrerade i fem mot fem-spelet i de två första matcherna lyckades Frölunda hitta ett sätt att inte bara matcha Djurgården, utan även överglänsa dem. Likväl var det precis som i den första matchen spelet i numerärt överläge som blev en avgörande faktor.

Frölundas individuella skicklighet lade grund två powerplay-mål i andra perioden och ytterligare ett i tredje. Därmed har de nu gjort sex (!) mål i den spelformen på tre finalmatcher. Om den här trenden fortsätter och Djurgården inte får ordning på sitt boxplay kan det mycket väl bli detaljen som avgör finalserien.

Men förhoppningsvis återstår det mycket hockey innan Le Mat-pokalen delas ut.
För just nu kan jag inte få nog av det som utspelas på isen.

*****

Inför säsongen satte jag frågetecken för Frölundas målvaktsduo, skrev något i stil med att det mycket väl kunde vara lagets akilleshäl. Men som det ser ut nu, efter Johan Mattssons skada i kväll, kan det faktum att Frölunda har två burväktare med rutin.

Johan Gustafssons grundserie lämnade kanske inte någon positiv eftersmak. Men han är en beprövad vinnare som genom karriären visat sig vara pålitlig i utsatta situationer. Det måste vara otroligt skönt för både ledning och utespelare att ha den rutinen att falla tillbaka på.

*****

Johan Mattssons 27:e födelsedag slutade alltså med en skada efter att Jakob Lilja skickat in Jacob Moverare i målvakten. Lagkompisarna gav honom den bästa upprättelsen genom att göra mål på det följande powerplayet – och genom att döda matchen med sin bästa period i finalserien.

*****

Vilken skillnad ett år kan göra.

I fjol nobbade samtliga 31 NHL-klubbar Samuel Fagemo i NHL-draften.

Den här sommaren skulle jag bli väldigt överraskad om han fortfarande finns tillgänglig när den andra rundan är överstökad. 19-åringen växte ut till en av grundseriens stora överraskningar och har fortsätt vara övertygande i slutspelet. Det finns mycket att gilla med hur han spelar hockey. Med 1+2 i kväll var han involverad i det mesta. Men framför allt gjorde ynglingen det matchvinnande 3–1-målet genom att skoningslöst utnyttja Alexander Urboms misstag.

*****

I samma stund som SM-guldet delats ut ska Stefan Liv Memorial Trophy delas ut till slutspelets mest värdefulla spelare. Det finns många bra kandidater i år, men för mig håller en spelare i Frölunda på att bygga ett allt starkare case för sig själv.

Det är backen Chay Genoway.

Den rutinerade kanadensaren har gått från klarhet till klarhet i slutspelet och märks varje gång han är på isen. Han är inte stor, men tvekar aldrig att kliva och ta för sig. Hans härliga spelsinne och vassa skott gör att han sticker ut ur mängden.

Vinner Frölunda guldet ligger han bra till att få min röst.

*****

Ska man hitta något positivt för Djurgårdens del är det att lagets toppkedja visade framfötterna igen. De låg bakom båda målen och skapade en del framåt. Nu var problemet att de över lag var rätt ensamma om att leverera. Och när lagets boxplay är så bräckligt som det är blir det inte lätt.

*****

Petteri Wirtanen var dagens stora olycksfågel för Djurgården.
De två första Frölundamålen styrdes in via finländaren.
Trist för Wirtanen som i övrigt har lyft sitt spel till nya höjder under finalserien.

CITAT

”Jag gillade det jag såg av det röda laget – det såg ut som vår Globenmatch.”
Djurgårdens tränare Robert Ohlsson lyfte på hatten åt Frölunda och slog huvudet på spiken. Det var ombytta roller i kväll.

”Jag tror att vi behövde den där knäppen på näsan i Globen.”
Roger Rönnberg var inte nöjd med de två första finalinsatserna, men när det väl drog ihop sig till kvällens nyckelmatch visade hans mannar karaktär.

”Det vill inte jag sitta här och lipa om.”
Roger Rönnberg tonade ned djurgårdsspelarnas kontakt med lagets målvakter. Något som bland annat ledde till skadan

”Han har varit hängig.”
Robert Ohlssons förklaring till varför Jacob Josefson fick mindre speltid i tredje perioden.